Har en artikel i dagens BT. Bifogar min insända text.

Sverige är i en regeringskris dels därför att vi inte har en regering dels – och kanske framför allt – därför
att partierna har vant sig vid att politik är ett spel. Det spelet synades och visade sig likna bluff-stop vid
måndagens förtroendeomröstning i Riksdagen.
Det finns många exempel på senare tid hur sakfrågor och idéer har fått stå tillbaka för principer och spel.
Spelen har ofta bestått av offentliga sturska utspel (”vi kommer aldrig att förhandla med (V)”),
kompromisser och mer eller mindre fantasifulla överenskommelser. Vinnaren (den som får makten och
därmed möjligheten att driva mycket av sin politik) koras och oftast hyllas den som en ”mästerlig
förhandlare”, man kunde lika gärna sagt en brutal spelare.
Låt oss så se på vad som hände i veckan. Spelet (för det blev det) sattes upp redan 2019 och det bestod
av följande spelplaner:

• (M), (KD) och (SD) som sa att de aldrig kommer att stödja en regering med Stefan Löfven (S), får
  han majoritet så skall den finnas på andra platser
• (C) och (L) som ingick ett avtal (Januariöverenskommelsen) om att stödja Stefan Löfven (S) med
  två villkor/löften. De skulle få igenomviktiga liberala reformer (en ursäkt till övriga Alliansen för
  att man övergivit den) och de skulle aldrig bli beroende av (V)
• (V) som skulle passivt släppa fram Stefan Löfven (S) så länge två reformer inte genomfördes,
  förändringar i arbetsrätten (det löstes ut) och fri hyressättning i nyproduktion.
• (S) och (MP) som fick makten och som därför hade att hantera situationen

Att detta var ett recept för undergång var inte svårt att se 2019 men eftersom det skulle utredas och
studeras så kunde arbetet löpa på, skulle något förändras så skulle bilden kanske förändras. Bluff-stoppet
har börjat (”jag sitter med ett ess – vänta till 2021”).
Det brukar heta att du inte vill veta hur kompromisser och korv blir till, nu blev kompromissandet inte av
eftersom det skulle ske öppet. (V) insåg att de inte kan ge mer tid till Stefan Löfven (S), då skulle deras
position försämras. Nu skulle det sålunda visa sig vilka kort man hade, och det skulle också visa sig om
Stefan Löfven (S) hade hanterat den omöjliga situationen.
Vi vet resultatet Stefan Löfven (S) bluffade, han hade inget ess i given (som han ju förespeglat) och
därmed agerade alla andra som de sagt och regeringen faller.
Den parlamentariska situationen är besvärlig och det är inte lätt att se hur utvägar ser ut. Jag vet dock
två faktorer. Dels är vår konstitution skriven för att lösa beslutsfattande i demokratisk ordning dels
måste fokus ligga på politik och öppenhet inte på att vara en smart spelare. Då får inte en aktör utse sig
själv eller låta sig utses till spelledare (regeringen har en stark om vid ställning i Sverige) utan alla måste
agera för sina idéer och för allas bästa.
Så min förhoppning nu är dels att vi får en lösning på den akuta situationen dels -och viktigast – att vi
lämnar maktspelande därhän och återvänder till samhällsutmaningarna. Game over!