En ny giv?

En av de kampanjer jag var med om under min aktiva MUF-tid hette ”En ny giv” – naturligtvis för att vi ansåg oss erbjuda något annorlunda (och bättre). Jag minns det namnet när jag funderar på efterdyningar av misstroendeförklaringen mot Stefan Löfven (S).

Bildsättningen har hittills handlat om att flytta ansvaret. Mest underligt är nog (C):s försök att se missnöjesomröstningen som en omröstning gällande friare hyressättning. Det var frågan om förtroendet för regeringen (det är syftet med misstroendeförklaring), inte en omröstning för att besluta om orsaken till misstroende. Jag kan tycka att liberalare hyressättningsregler är ok och ändå sakna förtroende för Löfven och en vänsterpartist kan anse att Löfven är ok men inte liberalarehyressättningsregler och därför inte ha förtroende för Löfven. (C):s försök är alltså fel i sak, men ändå mer märkligt är att (C), om det nu var en omröstning om hyresmarknaden, valde att lägga ned sina röster (det som brukar kallas ”rösta gult”).

Sakläget så – och nu börjar det bli spännande. Löfven faller då dels (M), (KD) och (SD) saknar förtroende för en Socialdemokratisk och Miljöpartistisk regering och dels då (V) anser att den för en allt för lite socialistisk politik. Internt inom (S) hörs också röster för att det är för lite ”sosse”-politik från regeringen. Vad göra? Ungefär så här ser läget ut.

(C) vill ha en än mer borgerlig politik, och samtidigt knäppa vänsterflygeln inom (S) på näsan genom att tala om skattesänkningar och sänkt skatt på ISK (den sparform där bland annat Magdalena Andersson (S) ville höja skatten). Med det hoppas (C) att få med sig (L) tillbaka i januariöverenskommelsen – något som är rätt osannolikt. Lösning 1 för Löfven är alltså att gå mer i borgerligt riktning men det stöter säkert bort såväl vänstersossar som (V) och är därmed inte troligt, och löser inte heller problemet då (V) måste med.

Vänstersossar och (V) vill ha betydligt mindre borgerlig politik och ta ett tydligt steg vänster ut. Lösning 2 är därmed ännu sämre för Löfven, går han åt vänster håller han kanske ihop (S) och får med (V) men saknar stöd i riksdagen.

Lösning 3 skulle vara extraval, men troligen skulle det inte leda till annat än att läget skulle se relativt likartat ut och aktörerna växlat i styrka. Det är tänkbart (om man tror opinionsundersökningarna) att (L) och (MP) inte är kvar i riksdagen men ingen större förändring.

Löfven skulle behöva en ny giv.

Är det möjligen så att Midsommarkrisen 2.0 (vi hade en 1941 gällande trupptransitering) kommer att visa att den grundläggande motsättningen mellan åtgärder för att skapa resurser och åtgärder för att fördela resurser (den så kallade höger-vänster konflikten) inte är död utan att resultatet av spelet är ett nytt borgerligt block, en ny Allians, skapas. (C) och (L) vill ha borgerlig politik, där välkomnas de av (M) och (KD) och i det finns grunden för ett starkt politiskt program.

Det programmet får förmodligen drivas i en miljö där vänsterblocket är mellan 35 och 40% och där (SD) har 20 till 25 %. Alliansen skulle kanske få 35 till 45 % och skulle då behöva bli accepterade av ett annat block och dessutom så skulle stöd behövas av varierande grupper i olika sakfrågor. Kanske är detta den nya given, en upprättad parlamentarism och med en tydlig borgerlig agenda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s