När jag läste morgontidningen idag fastnade jag för två artiklar som tillsammans signalerar något intressant. Dels skrev Lars Adaktusson (KD) om att de inte kan ”bilda ett block” med (SD) dels deklarerade Nooshi Dadgostar (V) att det troligen inte kommer att rösta på (S) budget. Var för sig kan de tolkas som det ”vanliga” bruset och spelet men kanske finns här något djupare – en önskan åter till att diskutera sakfrågor (åsikter) snarare är att diskutera maktspel.

Låt oss börja med ”blockbildningen”. Begreppet block finns inte definierat inom statsvetenskapen utan det får väl snaras uppfattas som något man ser i efterhand, ett antal partier vars åsikter står så nära varandra att de troligen skulle kunna agera i betydande samsyn. Blocket är snarare något man konstaterar utifrån åsikter än något man bildar. Vad Adaktusson säger är att det finns betydande skillnader i åsikter mellan (KD) och (SD) även om det kan finnas likheter i en del av de frågor som nu är på tapeten.

Skall man kunna regera så kräver det endera av två ställningar, antingen så är man enig i helheten eller så är man enig i vissa frågor och accepterar oenighet i andra, det senare alternativet kräver att regeringen accepterar att förlora några omröstningar eller att man kan förlita sig på så kallade hoppande majoriteter. Adaktussons inlägg får väl anses indikera att (KD) och (SD) inte kan regera ihop på premissen att man skall vara enig i allt, min bedömning är att detta även gäller mitt parti Moderaterna. Vi är fortfarande för EU, frihandel, öppenhet mot världen etc även om vi för att lösa vissa akuta problem tvingats till åtgärder på migrationsområdet som liknar de (SD) drivit.

Vidare till Dadgostar, jag uppfattar hennes positionering så att (S) skall inte kunna förvänta sig (V):s stöd om de driver en politik som (V) inte delar, detta då i ljuset av (S) samarbete med (C). Vad (C) säger om (S) driver (V) politik återstår att se och beror bland annat hur på hur (C) värderar närheten till makten. Det intressanta med deklarationen är att Dagostar flyttar fokus från maktspelet till sakfrågorna, i grunden samma sak som Adaktusson gör.

Därmed hamnar vi på den centrala frågan, är försöket att flytta fokus något som bara intresserar (KD) och (V) eller kan även andra partier välja bort maktpolitiska låsningar för att istället diskutera hur Sverige skall utvecklas på lång sikt samtidigt som de kortsiktiga problemen löses. Jag hoppas det.

Jag ser fram emot att få diskutera hur vi både kan hantera migrations-/integrationsfrågan, rättssamhället och frihandel/öppenhet, istället för enbart fokusera på någon av dessa frågor. Jag skulle vilja se vision som klarar både trygghet i Sverige, respektfullt förhållande mellan människor och öppenhet och konkurrens.

Då kan det vara intressant dels att fundera på regeringsbildning och dess förhållningssätt till parlamentarismen (att hantera ”hoppande majoriteter” är i grunden det parlamentarismen skall lösa) och att positionera de partier som gillar vad vi kan kalla den västerländska civilisationen (kombinationen av demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet) och de som snarare står för en ny auktoritär statssyn. Såväl den som tror på den auktoritära vägen som den som tror på den västerländska civilisationen kan i det korta perspektivet agera för att lösa kriminalitet med hårda åtgärder, men långsiktigt skiljer de sig åt.

Om åsikterna får komma i centrum borde det vara möjligt både att hantera de kortsiktiga frågorna och ha en tydlig långsiktig inriktning.

PS ack för påpekandet att jag stavat Nooshi Dadgostar fel, ber om ursäkt för det.