Talet hölls på engelska, detta är en efterhandsnedteckning på svenska som jag hoppas beskriver vad jag sa.
Välkomna till Borås. Hoppas lunchen smakade bra, Borås stad står som värd för lunchen och det är så mycket av skattebetalarnas pengar som vi erbjuder.
Välkommen till Borås – staden som i år firar fyra hundra år.
Välkommen till Borås – staden som för många år sedan fick den gyllene grävskopan, och med tanke på att ni är här för att dela ut en guldspade så kan man reflektera över att grävskopan är ett mycket effektivare verktyg för grävandet. Handen på hjärtat jag skulle varje dag i veckan föredra en ärorik spade före skammens grävskopa, grävskopan gavs ju till staden som rivit kulturhistoriskt viktiga byggnader (den gamla teatern).
Välkomna hit till Borås Kongress. För oss är det en symbolisk plats för om ni går ut så ser ni Juan Plensas skulptur ”house of knowledge”, eller om man så vill bokstavsgubben, vilket inte är en referens till neuropsykiatriska diagnoser utan en beskrivning av att figuren är uppbyggd av bokstäver. Om vi tänker en triangel runt gubben (eller gumman – ingen könsidentitet där) så i ena hörnet ligger Högskolan i Borås, en representant för den skolastiska och systematiska kunskapen, den som strävar efter absolut sanning. I nästa hörn ligger Textile Fashion Centre med såväl Textilmuseet som Textilhögskolan i en tidigare industrifastighet, allt symboler för den traderade och professionella kunskapen, handens ögats och känslans kunskap. I det sista hörnet sitter ni, på Borås kongress, mötesplatsen som skapar den kreativa kunskapen.
Kommunen har varit med och skapat detta och man kan ibland höra frågor om det är en kommunal uppgift. För mig är det så, att skapa förutsättningar för alla att utveckla idéer, att växa och att skapa är kanske politikens långsiktigt allra viktigaste uppgift.
Jag tror att detta gäller även för journalism. Man behöver sanning och inte ”fake news”, man behöver yrkeskunnande och man behöver kreativitet för att vara en god journalist. Precis som för all annan utveckling måste det paras med en slags moral, en moral som inte får vara naiv men inte heller cynisk. Inte så naiv att allt tas för sant, inte så cynisk att inget finner nåd.
1700-tals författare och filosofen Thomas Thorild skriver i sin bok ”En kritik av kritiker” några regler som måste gälla än idag ”At taga hvar sak för vad den är, at veta hvad man skall döma, at döma var sak efter sin grad och art, ingenting görs för sina fels skuld utan för sitt värdes skuld”. Jag tror att Thorilds teser fortfarande gäller.
Innan jag avslutar måste jag bli lite ”starstruck”, jag ser fram emot att lyssna på Chaterine Belton vars bok om Putins krets jag redan köpt.
Än en gång välkomna till Borås och hoppas att ni får bra dagar i vår stad.
