I dag, den 24 augusti firar Ukraina sin frihetsdag, den 24 augusti 1991 kom friheten efter att Sovjetunionen upplösts. I dag är det kanske inte glädjen över friheten som bör firas, dock bör vi alla fira och hylla den kamp som Ukrainas frihetshjältar för efter Ryssland aggressiva attack och ockupation av delar av landet.

För oss blir det därför två viktiga påminnelser dels om värdet att försvara sin demokrati och sin frihet dels om hur demokratin kan undergrävas av auktoritära regimer. Låt oss börja med det senare.

Många är de stater i historien där en ”stark man” trätt fram för att, enligt egen bedömning – opposition brukar inte tillåtas, försvara några högre värden. I historien finns många exempel, men det som oroar mest är att det i vår nutid också finns valda eller utkorade ledare med de tendenserna. Vid ett besök på kinesiska ambassaden i Stockholm deklarerade en hög tjänsteman för mig att Kinas folk inte vill ha demokrati, de vill ha välstånd och pengar och det kunde kommunistdiktaturen ge dem. Samma kommunistregim som nu skramlar med vapen mot demokratin Taiwan. Ungefär samtidigt kunde man i internationell media läsa om president Putins uttalande om att ”varhelst ryska intressen hotas, skall vi försvara dem”, Ryssland gav sig själv makten att avgöra andra länders agerande så att ”ryska intressen” inte hotades. 2014 ockuperade man Krim och nu krigar man i Ukraina.

Den gamla sanningen att två demokratier aldrig bekrigat varandra gäller fortfarande, men den brännande frågan är hur en demokrati övergår i auktoritärt styre. Vad som kännetecknar det auktoritära är att någon eller några tar på sig rätten att utan invändningar eller fri debatt bestämma för många. Oftast är det agerande som kan ses av arten självklara och högljudda deklarationer om hur något borde vara. Deklarationer som utan invändningar överförs till agerande, det kan vara repressioner mot den som ifrågasätter, summariska straff  eller till och med militära specialoperationer (krig).

Tyvärr ser vi tendenser av detta även i Sverige, inte så att vi har blivit en auktoritär stat men när jag ser mitt twitterflöde så finns allt fler tweets av karaktären självklara deklarationer eller ärekränkning av politiska motståndare. Meddelanden som inte inbjuder till debatt utan snarar förminskning av motståndare och förhärligande av den egna ståndpunkten. Om debatt och samtal är demokratins livsluft så att detta deklarerande av åsikter första steget mot en mer auktoritär och mindre resonerade politik.

I dag skall vi hylla Ukrainas kämpar på deras frihetsdag, en frihet som de nu får kämpa för. Vi gör det genom att på alla sätt uttala stöd men vi också göra det genom att fundera på vilka tendenser vi stödjer när debatten förenklas, motståndare förminskas och slagord får ersätta resonemang. Ukraina påminner oss om vad som är viktigt, en demokrati som bygger på respekt och resonemang.