Det finns en uppfattning om att det är enkla löften och rena röstköp som avgör ett val. Om någon på en affisch eller en broschyr säger ”för en bättre vård” så ger det röster alldeles oberoende av om den personen tidigare lyckats lägga förslag och finna majoritet för förbättringar. Genom att se till att förändringar i bidrag eller stöd kommer nära inpå ett val så kan man säkerställa att alla ”minns” vem som vad de goda gåvornas givare.

Låter jag cynisk? Ja, det kan jag förstå därför att för mig är det mycket viktigare att redovisa vad man gjort och hur man kunnat genomföra det. Säger jag till exempel att ”alla brott skall beivras” så borde jag vara tvungen att redovisa vilka förslag jag lagt, hur de skulle varit bra och vad som skett med dem. Det är ju så att den som inte har majoritet kan inte heller genomföra sina förslag med säkerhet, man behöver stöd.

I Borås sa vi att vi skulle agera med ”Värdighet och Trovärdighet”, vilket betydde för oss att vi oberoende av om vi var i position eller opposition skulle lägga förslag som förbättrade läget för boråsarna. Så har vi också agerat, vi har lagt förslag och ibland har de bifallits, vi har även valt inriktningen att när exempelvis utökade statsbidrag kommer till kommunen, statsbidrag som vi kanske inte alltid stött i riksdagen, så har vi försökt att medverka till att de använts så konstruktivt som möjligt. I några fall har vi tillsammans med (KD), (SD) och (V) fått majoritet och kunnat ”köra” över ”mitt-S” till boråsarnas fromma.

”Esse non videri” – att vara inte synas vars är ett känt latinskt citat (och valspråk för familjen Wallenberg). När jag ser valreklamen med statements som inte backas upp av tidigare ageranden så går det inte att låta bli att fundera på om det inte är bilden som är det viktiga, det faktiska agerandet brister.

Jag hoppas att så många som möjligt i valet granskar vad som skett inte bara faller för eleganta ”one-liners”.