På måndag kl. 11:00 kommer det att vara en stasministeromröstning i kammaren, frågan som skall provas är om Ulf Kristersson (M) skall få bilda regering. Man kan då rösta på tre sätt; Ja (stödja en regering Kristersson), Avstå (släppa fram en regering Kristersson) eller Nej (hindra en regering Kristersson). Om 175 ledamöter eller fler röstar nej så blir det ingen regering.

Inför omröstningen kan jag inte underlåta några funderingar. Att jag kommer att rösta ja är troligen känt men jag funderar över hur framförallt (C) kommer att göra, aktivt motverka (rösta Nej) eller släppa fram utan stöd (avstå). Jag tror att svaret på den frågan säger väldigt mycket om hur Centern ser på politiken, en fråga som vi alla kan behöva fundera över. Är politiken ett maktspel eller är det en metod att fatta övertänkta och goda beslut? Gäller det första så handlar allt om att maximera den egna positionen och att hålla andra borta däremot om det andra gäller så bord politikens innehåll värderas och diskuteras. Av hittillsvarande kommentarer kring en kommande regering Kristersson så har det mesta rört maktspelet och hur man skall, eller borde, hålla (SD) borta från inflytande.

Min uppfattning är att politik som metod är just för att finna genomtänkta och diskuterade förslag och beslut, och det är för mig uppenbart att de lösningar på landets problem som föreslår i det s.k. Tidöavtalet är välavvägda. Det är en kompromiss så jag kanske inte stödjer alla men jämfört med mer av vad som varit under regeringen Andersson så är valet, vad det gäller innehållet och politiken, mycket lätt. Hade jag sett att (S) med stödpartier hade varit beredda att ompröva till exempel kriminalpolitiken så hade det kanske varit möjligt med en annan lösning, men då man inte varit redo för det så tror jag på denna lösningen.

Är då (SD) ett parti bland andra? Min uppfattning och tro är i grunden att det överväldigande majoriteten av de dryga 20% av väljarkåren som stödde (SD) gjorde det utifrån att de hade förslag som var attraktiva för de väljarna, det betyder de fick stöd för sin politik, på samma sätt tror jag det förhåller sig för oss och för Socialdemokraterna. I den meningen är de ett parti bland andra. Sedan kan man ju alltid fundera över om det finns mer långtgående syften för partier, vill (SD) utveckla en storsvensk nationalism, vill (S) att Sverige skall vara en del av en internationell socialistisk rörelse (international), vill – innerst inne – (V) att vi skall ha ett totalitärt kommunistiskt styrelseskick eller vill (MP) ha klimatdiktatur. Jag kan alltid hävda att det skulle vara så, eftersom jag inte tillhör något av de uppräknade partierna, men det betyder inte att jag inte skall lyssna på, värdera och debattera deras åsikter i aktuella sakfrågor.

Jag väljer (M) eftersom jag delar partiets ambitioner på kort och lång sikt, och jag stödjer regeringen Kristersson för att de presenterar politik som i huvudsak är bra för Sverige. Det är min grund för ett Ja på måndag. Frågan som ställdes i inledningen, den om hur (C) förhåller sig tror jag kan få två svar Nej om de helt hänger sig åt spelet, Avstår om de ändå inser att det finns positiva drag i det program regeringen Kristersson för fram detta oberoende av om de delar allt eller bara vissa delar av programmet. Vi får se om man sätter leveransen av god politik före maktspelet.