Tidöavtalet presenterades i förra veckan, och därefter har ett antal organisationer och experter bedömt innehållet. En vanlig uppfattning är att den politik som presenterats är allt för långtgående, vilket brukar uttryckas mer drastiskt (evx: Tidöavtalet hotar rättssäkerheten). Detta kan uppfattas som utspel av dåliga förlorare och så kan det vara men viktigare är kanske att förstå varför det blev så.

För det första så får nog radikala förändringar av politiken ses som ett kvitto (eller en indikation) på att den tidigare förda politiken inte uppfattas ha levererat de lösningar som förväntats (i vart fall från den nya majoriteten). Vore man nöjd hade de väl mer eller mindre fortsatt. Kriminalpolitiken och energipolitiken är två tydliga områden där den förda politiken uppfattas misslyckad, och det leder naturligt till stora förändringar. Oro och missnöje från Morgan Johansson (S) eller Märta Stenevi (MP) är givet.

Det kan uppfattas som att politiken rör sig mellan två extremer. Låt oss fundera på ett andra alternativ, tänk om exempelvis justitieministern sagt, och insett, att våra tidigare åtgärder inte klarat skjutningarna och att han därför frågat oppositionen om de har några idéer. I stället för att politiken då beskrivs utifrån två extremer där ”sanningen” ligger någonstans mellan uppfattningarna, skulle det snarare kunna blivit ett läge där båda sidor bidrar till de olika lösningsförslag som läggs.

Detta skulle dock kräva att regeringen släppte sin prestige och inte ständigt markerade att man hanterade situationen. Sätter man däremot sin egna prestige före sakfrågan så är det lätt istället hamna i läget där man ständigt hävdar att man är på rätt väg och därmed tenderar att gå åt den ena extremen (att gå oppositionen till mötes uppfattas som en svaghet. Skyttegravarna fördjupas.

Jag skulle vilja ta situationen i Grundskolenämnden i Borås som exempel på det motsatta, mina kompisar har flera gånger presenterat konkreta förslag på vad som behöver göras, förslag som Mitt-S (ledningen i Borås) hanterat seriöst och i mycket tagit upp. Det har varit bra för Borås och då kan styrkan i demokratin utnyttjas. Skulle man gjort likadant i regeringen så hade kanske inte valet gått annorlunda (det hoppas jag ju inte), men politiken hade blivit mindre ryckig och då hade kanske ”katastrofvarningarna” kunnat överges till förmån för en konstruktiv framtida opposition. Gråt inte över förändringar utan se till att göra rätt framåt.