Veckan som gått i Stockholm har mycket präglats dels av de förändringar som genomförts med anledning av regeringsbildningen dels av att arbetet i olika delar kommit igång.

Låt mig börja med regeringsbildningen. För mig innebar den två förändringar, dels fick KU en ny vice ordförande och gruppledare för (M) när Karin Enström blev partisekreterare, numera leder Erik Ottosson moderaterna i KU. Vidare så flyttade kollegan Ida Drougge från KU till Finansutskottet vilket innebar att jag flyttades upp till att bli andra namn i KU och vi fick ytterligare en kollega i Lars Johnsson i utskottet. Nu är vi formerade och arbetet pågår med att finna roller och vem som gör vad, vi har grunden i en lista men framgent kommer nog intressen, erfarenheter och kompetens att förändra vår rollfördelning.

I tisdags, efter gruppmötet, genomfördes ett seminarium arrangerat av Arvid Lindmans 60 års fond, med tanke på att det är 160 år sedan hans födelse så blev det även 100 år för fonden. Intressanta presentationer hölls av professor Leif Levin och kollegan Staffan Olsson (som en gång i tiden disputerat från Leif Levin). Föredragen fokuserade i hög grad på hur Lindman och AllmännaValmansFörbundet (AVF) agerade när det gällde rösträttsreformen. Det tydligaste beskedet var nog att AVF under Arvid Lindman (och Ernst Trygger som var ledare i första kammaren) dels insåg att rösträtt var framtiden dels försökte manövrera för ett proportionellt valsystem så att inte makten skulle garanteras för Socialdemokrater och Liberaler. De förordade nämligen majoritetsval i en-mans-valkretsar under det att Lindman föreslog proportionellt valsystem. Vid omröstningen om rösträtt röstade därför Liberalerna emot, då de inte kunde acceptera proportionalitetsprincipen.

Onsdag morgon deltog jag i ett intressant seminarium anordnat bland annat av Göteborgs Hamn och rederierna Stena och DFDS. Det handlade om en teknik för att kombinera vätgas produktion baserad på el (hydrolys av vatten) men att nyttja infångad koldioxid (CCU; carbon capture and utilization) för att av de två ”råvarorna” syntetisera metanol. Metanolen skulle sedan användas som fartygsbränsle. Fördelarna skulle då vara tvåfaldiga dels så utnyttjas el vid överskott till att framställa väte (ett sätt att ”lagra” el) dels utnyttjas den infångade koldioxiden en gång till. Naturligtvis kommer koldioxiden att frigöras senare när etanolen förbränns men om etanolen ersätter fossil energi så sparas koldioxid (den fossila frigörs ej). Liksom varje ny teknik så är det stora problemet hur steget från modell-/lab-skala till industriell verksamhet skall finansieras. På lång sikt förutses goda möjligheter men innan dess är frågan om det finns tillräcklig betalningsvilja för detta.

Sedan kom partiledardebatten (se särskilt inlägg).

Onsdag lunch lyssnade jag på UD:s briefing inför de som skall observera mellanvalsåret i USA (tyvärr är jag inte bland dem eftersom anmälan gick ut innan dess att jag valdes till OSSE-delegationen. Informationen var mycket intressant, framför allt i det att även om Biden inte är populär så är Trump än mindre populär om man ser till hela landet. Naturligtvis är det så att Trump har sin bas bland republikaner och Biden bland demokrater. Läget är väldigt jämt med GOP (republikanerna) i ledning för kongressen samtidigt som demokraterna har ett litet försteg i senaten, senaten kommer att avgöras i ca 5-7 s.k. swing-sates. För svenskar lan det vara intressant att notera några saker; från att i våras i princip varit uträknade har nu demokraterna stärkt sin ställning; unga väljare har övervikt för demokraterna; abortfrågan (efter högsta domstolens ställningstagande) har i hög grad medverkat till dessa förändringar; frågan om homosexuellas rättigheter är i princip död, lika rätt accepteras brett. En varning riktades att det kan bli stökigt då det finns uppfattningar om ”stulna val” på många platser inom framförallt GOP.

På torsdagen lyssnade jag till Kanadas ambassadör som gästade Svensk-Kanadensiska parlamentariska förening (jag är numera kassör där). Intressant att det finns ett stort land som är mycket likt Sverige i inställning och situation. Några skillnader, de har i princip ett tvåpartisystem och de är tvåspråkigt. De har haft ett stort fokus på Ryssland och Ukraina, inte minst då Kanada är det land med tredje störst ukrainsk befolkning (ca 1,4 miljoner). Sedan kriget inleddes har ca 100 000 nya ukrainska flyktingar anlänt till Kanada, Kanada har inga visa-restriktioner för ukrainska flyktingar. Kanada är en aktiv partner i NATO och har bland annat engagerat sig med trupp och ledning i Lettland. Det är också värt att notera att Kanada kom att bli det första land som ratificerade Finlands och Sveriges ansökan till NATO.