I går överlämnade finansminister Elisabeth Svantesson (M) årets budget till riksdagen.

Budgeten var relativt stram med anledning av de alltmer försämrade ekonomiska förutsättningarna. Budgeten innehåller såväl satsningar som besparingar. Jag tror väl inte att jag överraskar någon om jag säger att det är en väl avvägd och bra budget, men jag är troligen jävig.

För mig är det mer relevant att fundera lukten över hur oppositionen hanterade budgeten. Socialdemokraterna, genom Mikael Damberg, tog den dubbla – och möjligen omöjliga – positionen att dels betona vikten av en stram budget och dels anklaga regeringen för att inte fullt ut leverera kostnadsdrivande åtgärder. Det går inte ihop, möjligen kan det finnas en linje om man ser valdebatten som förenande linje. I valrörelsen så gavs löften (drivmedelspriser, el-kompensationer etc) från olika partier, ofta gavs de utifrån en ekonomisk bakgrund så som den presenterades av regeringens s.k. Harpsunds-prognos (augusti). Dyra reformer får avstå närt lägret inte är så bra som dåvarande (S)-regering angav i prognosen, vilket leder (S) till att både bejaka den nya prognosen (stramheten) och att anklaga regeringen Fårö löftesbrott när inte demon tidigare (S)-regeringens prognoser infriades.

(V) valde i debatten att helt bortse från det försämrade ekonomiska läget och fokuserade istället huvudsakligen på att SKR angivit högre behov för den kommunala sektorn än vad som kunnat levereras. Budgeten leder till nedskärningar enligt (V).

(C) kritiserar regeringen för att lägga mycket pengar på bibehållen a-kassa, något som (S) och (SD) önskat, och att i följd av det satsa för lite på tillväxt och jobbskapande. Sex gånget så mycket satsas på arbetslösa jämfört med för att skapa jobb var Martin Ådahls ingång.

(MP) kritiserar framförallt vad de uppfattar som nedmontering av ett antal viktiga miljöinsatser i budgeten. 

(S) vill ha en stram budget, (V) vill expandera, (C) vill slopa a-kasse beslutet (vilket (S) önskar) och satsa på  ”arbetslinjen” och (MP) vill fortsätta med den politik som fördes innan valet. Det är lätt att se att oppositionen inte gillar budgeten, det är värre att se hur oppositionens budgetalternativ ser ut.