I dag (torsdag den 10 november) har KU justerat (d.v.s. beslutat att lägga förslag till Kammaren) ärendet KU 7 om Utlandsspioneri. Förslaget har väckt en del debatt och därför väljer jag nu att kortfattat redogöra för min uppfattning.

Förslaget handlar om att utvidga begreppet spioneri så att det även omfattar röjande av uppgifter som i sig inte skadar Sverige men som kan medföra skador på samverkande länder eller stater. I dag kräver brottet spioneri att det skall inrikta sig på Sverige. Vidare så föreslås att det i Tryckfrihetsförordningen (TF) och i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som brott. Kritiken mot förslaget har riktats från publicistisk sida och skjuter huvudsakligen in sig på att en s.k. visselblåsare som uppmärksammar missförhållanden exempelvis inom en organisation där Sverige är medlem inte skulle åtnjuta grundlagsskydd, det är ju organisationen och inte Sverige som drabbas primärt.

Nåväl, hur har jag då resonerat? Utgångspunkten är dels att Svensk säkerhet måste skyddas dels att yttrandefriheten är viktig och, som framgår ovan blir det en avvägning mellan dessa båda ståndpunkter. Ser man till säkerhetsfrågan så kommer den alltid att innefatta minst två parter, Sverige och det land eller organisation som hotar Sverige men ofta byggs säkerhet på olika grader och typer av multinationellt samarbete och då är det betydligt fler parter. Tar vi exempelvis militär säkerhet så kommer vi förhoppningsvis snart att vara en del av NATO:s (då) 32 medlemsländer. Det är då viktigt att alla dessa länder känner förtroende för Sveriges utfästelser som stat. Skulle säkerhetskänslig information om ett av dessa stater läcka vi Sverige så drabbas inte Sverige direkt, men definitivt indirekt för tilliten kommer att minska om uppgifter kan komma ut via Sverige. I den delen resonerar man helt rätt i propositionen.

Visselblåsaren då? I dag hade man kunnat undgå brott enligt ovan om det publicerats, då gäller tryckfriheten. Genom att ”hålet” att läcka information via publicistiska media täcks till, så finns alltså risken att ingen våga blåsa i visslan. Förslagets avvägning är där den att det explicit anges att straffansvar undvikes om ”den (gärningen, min kommentar) med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig” (citat från lagförslaget gällande TF). För mig så är denna skrivning en tydlig indikation på att en eventuell jury har att prova frågan om försvarligheten, och därmed känner jag mig trygg om att inte visselblåsare i internationella organisationer drabbas.

Som framgår av mitt resonemang ovan så kommer jag på onsdag att ställa mig bakom förslaget som lämnas i ärendet KU 7 om utlandsspioneri.