I onsdags hade KU fyra ärenden i kammaren, för två av dem var jag talesperson för Moderaterna. Jag bifogar mina inlägg som de framgår av riksdagens snabbprotokoll

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Anf. 29 ULRIK NILSSON (M):

Herr talman! I årets höstgranskning är vi, som redan framhållits, eniga. Det är egentligen inte ett betänkande utan en redovisning för kammaren av granskningen. Höstgranskningen är sådan till sin karaktär att den fokuserar ganska mycket på organisatoriska frågor och lite mindre på politiska frågor. Det handlar till stor del om hur ärenden hanteras och vilka bedömningar som görs. Det gör att det av och till, kan jag tycka, kan bli lite frustrerande att läsa. Jag har bakgrund som gammal kvalitetsrevisor och är van vid att rekommendera vad som ska göras. Men här fungerar det mycket så att det finns trådar att dra i för att förändra rutiner, men så länge regeringen är nöjd med hur det fungerar har regeringen möjlighet att jobba på det sättet, herr talman. Det är regeringens beslut som är avgörande. Jag ska inte säga att alla de goda uppslag som finns på många ställen faller på hälleberget, men det gör att vi inte kan säga: Det måste ni genomföra. Det skulle nämligen strida mot den arbetsfördelning som finns. Icke förty finns det i granskningarna ett antal saker som kan vara värda att uppmärksamma och fundera på.

Det gäller alltifrån hur man säkerställer tryggheten i fråga om elektroniskt publicerade förordningar och författningar till vilka underlag man har i lagstiftningsärenden eller vilka hänvisningar man har till författningar när man utger dem. Det finns alltså ett antal spår här, herr talman. Det finns anledning att ta upp och analysera dem.

Herr talman! Det finns en punkt där det finns ett lite större allvar i granskningen. Det gäller det som dolts under Vissa förvaltningsärenden. Där förs ett resonemang om hur länge man kan vänta med att hantera en begäran om inhibition. När någon överklagar ett beslut kan man också be att få det inhiberat, det vill säga att beslutet inte verkställs under den tid överklagan prövas. Här gäller det jaktärenden enligt rennäringslagen. I många fall har man kunnat se att ett beslut har överklagats. Beslutet har inhiberats, vilket är ett skydd mot att begå misstag. Men det har dröjt så länge innan inhibitionen är prövad att jakttillfället är överståndet, det vill säga att inhibitionen i realiteten har blivit ett sätt att förhindra. Det går inte att säga att det är en medveten strategi. Men det är viktigt att uppmärksamma att det är en fara om inhibitionshanteringen upplevs som ett skäl eller en möjlighet att förhindra det som är avsikten med reglerna. Det här är ett memento. Ta hänsyn till detta! Fundera på det!

Herr talman! I övrigt är granskningen också lite grann av en uppslagsbok. Det gäller inte minst de delar som hanterar regeringsskiftet. De innefattar en uppräkning av och möjlighet att få reda på hur många anställda som finns i Regeringskansliet och en hel del statistik. Totalt sett är det ett betänkande som förtjänar att läsas och att reflektera över. Men det förtjänar också att sägas att ett enigt konstitutionsutskott inte hittar någonting att rikta kritik mot, utöver det lilla resonemanget eller farhågan om tidpunkterna för inhibitionsbeslut.

Herr talman! Jag tycker att det är ett bra ärende. Jag är nöjd över att vara en del i konstitutionsutskottet, som nu överlämnar granskningen till riksdagen. Den är inte föremål för något riksdagsbeslut. Därför blir det inget yrkande från mig.

Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Anf. 38 ULRIK NILSSON (M):

Fru talman! Lite historienörd som jag är kunde jag inte låta bli att se vad som stod i 1809 års regeringsform. Där står i 100 §: Justitieombudsmannen åligger att vid varje riksdag till riksens ständer aflämna en allmän redogörelse för sin förvaltning af det honom förtrodda ämbete samt däruti utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagarnas och författningarnas brister och uppgiva förslag till deras förbättring. Var han ock skyldig att emellan riksdagarna årligen ett utlåtande över dessa ämnen genom trycket kungöra. Det är en viss tradition vi har när vi tar del av ämbetsberättelsen. Den finns tydligen sedan 1810. Det är i år en rätt tjock bok i den serien.

Fru talman! Man kan fundera över varför vi införde en JO. Jag tror att vi kan konstatera att det allra viktigaste är att det är någon sorts sista utpost. Det är en möjlighet att föra fram synpunkter på ett sätt som når riksdagen i dag. Det är en möjlighet att få synpunkterna prövade inte i sak men i form. JO kan inte fatta ett beslut i stället för en domstol eller en myndighet. Men JO kan påpeka att det inte har gått rätt till eller att man borde ha kunnat göra annorlunda. Det kan för den delen ha gått rätt till och att den som klagar är i ogjort mål. Framför allt tror jag att det allra viktigaste är att vi alla vet att vi har rätt att få en saklig, oväldig och respektfull hantering av de synpunkter vi har och att vi kan lämna dem till JO. Det tror jag är den allra största rollen för JO. Om man ser på de drygt 10 000 eller nästan 11 000 ärenden som varit föremål för behandling är en del av dem naturligtvis rätt så rutinartade. Men ett antal förtjänar att man tittar på djupet. För egen del var det ett ärende gällande avvägningen mellan politisk åskådning och åsikt i regeringsformen som kom utifrån ett klagomål gällande frågeställningar inför mönstring. Det väckte frågor för mig. Man kan säkert hitta andra exempel i boken. Den är fördjupande och saklig. Samtidigt är den också en väldigt tydlig temperaturmätare. Klagomål kommer på de områden där medborgarna nu upplever att de har anledning att föra fram synpunkter. På en gång är det både en möjlighet till fördjupning och därmed också eventuellt förslag till förändringar och förbättringar och en möjlighet att stämma av temperaturen och göra samma bedömningar. Vi kommer i ett senare ärende om den JO-utredning som är genomförd att bland annat behöva ta ställning till om det ska göras några organisatoriska förändringar. Här har också nämnts behovet av eventuellt en första instans i fler ärenden än vad som är för handen just nu. Vi får återkomma till det.

Fru talman! När vi nu står med JO:s ämbetsberättelse är det med tacksamhet för den genomlysning det ger av det svenska samhället. Det är precis som det stod i 1809 års regeringsform. Det är också ett underlag för vårt framtida agerande. Det är lätt att anbefalla läsning av ämbetsberättelsen. Det ger en väldigt trovärdig och genomarbetad bild av situationen som den är.

Fru talman! Det är för mig enkelt att ställa mig bakom utskottets förslag att ämbetsberättelsen läggs till handlingarna.