Borås stad planerar via Borås Energi och Miljö AB att öppna en ny vattentäkt med allt vad det medför i form av vattenverk och ledningar. Sjön Tolken är då tänkt att nyttjas för vattenförsörjning. Syftet är att säkerställa tillgången till vatten i ett längre perspektiv (ca 30–50 år). Ansökan är inskickat till Mark- och Miljödomstolen och nu kommer yttranden från olika parter och intressenter in.

I dagens Borås Tidning finns en artikel som behandlar några inkomna yttranden och som, även om artikelns grundton är sensationssökande och konfrontativ, ger anledning till ett antal reflektioner. Borås stad vill alltså säkra vattentillgången. Länsstyrelsen ger i sitt yttrande uttryck (om uppgifterna i BT är rätt, jag har inte sett yttrandet) för en farhåga att Tolken med vattentäkt skulle få än svårare att verka som en reservoar för att skydda mot översvämningar. En aktionsgrupp som motsätter sig Borås stads begäran har formerats och deras huvudinvändning är att ett vattenverk skulle sänka nivån i sjön så lågt att det rörliga friluftslivet hotas (främst fisket). Utöver detta så finns en idag gällande vattendom som reglerar Tolkens förmåga att bidra till energiproduktionen (vattenkraft), vattendomen kontrolleras idag av Vattenfall.

Läget är alltså som följer, flera olika intressen måste vägas mot varandra vad gäller Tolken. Vattenförsörjning av Borås (den inlämnade ansökan beskriver hur Tolken kan fullgöra den funktionen), Tolkens roll för att skydda mot översvämningar, Tolkens roll som bas för planerbar energi samt friluftsliv. I grunden kan man nog säga att alla är behjärtansvärda men tyvärr leder de till olika slutsatser.

Vattenverket kräver att det finns en viss mängd vatten i sjön för att dels säkra tillgången till vatten dels kunna håll mintappningen nedströms. Översvämningsrisken kräver att det finns utrymme i sjön (d.v.s. att det är en låg nivå på vattnet om/när översvämningen kommer), Elproduktionen, som ju blivit allt mer intressant, kräver att det finns vatten att tappa när det är ekonomiskt och tekniskt försvarbart att köra kraftverket (planerbar energi i södra Sverige behövs) och slutligen kräver friluftslivet att det finns tillräckligt med vatten för att tappa nedströms.

Det framgår därmed att detta är ett typexempel på där intressen måste vägas mot varandra och där varje part för fram argumenten för ”sitt” intresse. Att journalister då väljer att beskriva det som en kraftig motsättning (skarp kritik, katastrofala konsekvenser) i stället för att försöka beskriva den komplicerade situation som kommer när alla intressen skall vägas samman befrämjar inte förståelsen för problemen utan ger snarare en ökad motsättning och ett ”hätskare” debattklimat.

Jag är avgående vice ordförande för Borås Energi och Miljö och ser naturligtvis den långsiktiga nyttan för Borås att säkra vattnet, kalla det partsintresse, men jag kan också se de andras uppfattningar och respektera dem. Att Mark- och Miljödomstolen kommer att ha en svår nöt att knäcka är för mig ställt utom allt tvivel – men tänk vad enkelt det vore att bara driva en uppfattning.