Sameh Egyptson har doktorerat på en avhandling betitlad ”Global politisk islamism?”, avhandlingen utreder kopplingar mellan det muslimska brödraskapet och organisationer i Sverige. Avhandlingen har rönt såväl intresse som kritik och debattens vågor har gått höga. I samband med ett seminarium i Riksdagen hade jag möjlighet att höra Sameh Egyptson redogöra för sin avhandling i övergripande ordalag.

Låt mig inledningsvis konstatera att jag på intet sätt är i stånd att bedöma textens vetenskapliga innehåll och standard, men jag kan likväl konstatera att den är välunderbyggd och tydlig i sin redovisning av källor. Hade det varit en utredning eller ett journalistiskt verk hade det inte att gått att ifrågasätta dess sakliga innehåll, annat än genom att visa på antingen felaktiga citat eller källhänvisningar eller genom att påvisa ett avsevärt större källmaterial som pekar i motsatt riktning. Poängen här är att den som anser att Sameh har fel bör bemöta avhandlingen med sakliga och sakligt motiverade argument.

Så har det inte varit, bemötandet har istället bestått av högljudda deklarationer om att avhandlingen är felaktig utan redovisat underlag, av hot om våld och i något fall av grova och svepande generaliseringar och ”gult by association”. Det senar oftast kopplat till ett påstående, uttalat eller underförstått, att syftet är islamofobiskt. Detta håller inte, den publika debatten måste bygga på fakta. Saknar man fakta är det lätt att ” rösten höjs”, och om det sker så tyder det omvänt på att det saknas fakta och att innehållet i avhandlingen bär en stor prägel av sannolikhet. 

Nog om faktaläget och om underlaget för det, nästa fråga är då om det finns skäl att dra de slutsatser som görs i avhandlingen. För mig gör det så i vart fall till dess invändningarna är dels fakta baserade dels öppna för öppen debatt och diskussion. I avhandlingen visas kopplingar mellan MB och svenska organisationer, det framgår också att strävan har varit att kopplingarna skall vara dolda för allmänhet och debatt. Om så är har Sameh Egyptson ”avslöjat” den dolda strategin och det går att försåt upprördheten hos de ”avslöjade”. Detta är dock ett helt normalt förfarande i en öppen debatt och demokrati, man får förvänta sig att motståndaren lägger pussel av öppna källor och att de förs fram omljudet. Ett samhälle där det inte är möjligt är inte vad vi skall ha.Min förhoppning är nu trefaldig; för det första att alla hot och generaliseringar upphör, för det andra att debatten fortsätter baserat på sakliga argument och för det tredje att eventuella ambitioner vad gäller samhällsutveckling och framtid som kan finnas inom de granskade organisationerna förs fram och debatteras i ljuset. Endast så – via öppenhet och respekt – kan vi försvara den demokrati vi håller så högt.