(Detta är del 2 av mina funderingar kopplade till valet i Kazakstan den 19 mars 2023)

För att bredda respresentationen och öka engagemanget skulle ett val med lite nya regler genomföras. Valet till Maijilis (underhuset) skulle ske på ett nytt sätt med 70% av platserna (69 platser) valda i proportionella partival och med en 30% (29 platser) valda i enmansvalkretsar (SMD). Till SMD platserna fick inga partianslutna anmäla sig, utan de platserna skulle vara för att bredda urvalet och skapa engagemang. 

Valet utlystes den 19 januari för att kunna genomföras den 19 mars, partierna och SMD-kandidaterna fick inleda sina kampanjer den 19 februari om de då hade blivit registrerade av valkommissionen. Nu börjar en rad administrativa hinder att resa sig för en del partier och kandidater.

Registreringen måste ske personligen vid någon av de regionala valkommissionerna och resan till någon stad kan vara såväl lång som kostbar. En mängd dokument skulle bifogas registreringen och en icke-återbetalningsbar deposition (smaka på det …) på drygt en miljon tenge (25-30 000 kr) skulle lämnas. Det senare i ett land där medelinkomsten ligger på ca 4 500 kr/månad.

Vi träffade en kvinna som tidigare hade varit ledamot i Maijilis (och även OSSE-valobservatör) som nu ville kandidera i SMD då hon inte ansåg att något av de etablerade partierna passade henne (längre). Hon hade avregistrerats av valmyndigheten någon dag före valet då skattemyndigheten funnit fel i hennes deklaration, en deklaration som skattemyndigheten skrivit. Felet bestod i att hon bedömdes ha ”interlectual property”, hon hade ett utbildningsprogram som hon erbjöd, som inte var redovisad. Hon fick inte vara med – var hon kanske ett hot?

En annan kandidat hade fått sin registrering på fredagen före valet och hade då bara en halv dag till sin kampanj eftersom lördagen var ”scilent dag”. Inte lätt att bli vald då! Hade kandidaten bedrivit kampanj innan registreringen hade den avvisats för brott mot vallagen. Exemplen kan nog göras fler på administrativa hinder, men det är nog inte osannolikt att dessa i första hand drabbade de som skulle kunna komma att ge förändring. 

Amanat (maktpartiets) och president Tokayev genomförde reformen som en del i programmet ”New and fair Kazakhstan”, det gav inte engagemang och inte känns de administrativa rutinerna särskilt rättvisa.