(Detta är min tredje fundering kring valet i Kazakstan den 19 mars 2023)

Under valdagen den 19 mars besökte min partner Helena Storckenfeldt och jag ca 10 vallokaler. Skall jag ha en generell uppfattning så kunde vi möta såväl gott välkomnande som korrekt skötta vallokaler, några undanta finns. Det var påtagligt att de flesta valförrättarna var såväl utbildade som stolta för sitt uppdrag och att de så långt som möjligt följde lagar och föreskrifter. Väljarna var glada och stolta och de många observatörerna som att i lokalen var oftast såväl uthålliga som lätta att ha att göra med.

Från denna bild kan några undantag noteras, den observatör som var väldigt mån om vi i vår rapport skulle skriva att regimen stulit valet och inte gett oppositionen lika chans. Åsikten kan vara förståelig men inte förenlig med vår roll att observera och rapportera det vi ser, inte att vidarebefordra åsikter. Slutsatser och bedömning skall senare redovisas från OSSE/ODIHR. En av ordförandena agerade på ett sätt så att vi skulle undvika hennes vallokal, hon pekade på den bredvidliggande lokalen och hon antydde att nu borde vi vara klara. Här var det ingen stolthet att visa sin lokal. En annan ordförande lät oss inte få del av hur många som hade röstat i lokalen.

Helhetsbilden av vallokalerna blir dock att det sköttes på ett bra sätt och att allt gick rätt till. Det skall dock läggas till att det såväl före valdagen (se blogg om administrativa hinder) och efter det att räkning av rösterna med stor sannolikhet tillförts röster (se blogg om siffror). Så även om observatören som vill påverka vår rapport avvisades så hade han förmodligen en korrekt inställning.

Förhoppningen borde bli att det vi såg av ärlighet och förmåga lokalt är det som i framtiden kan vara en byggsten för ett friare Kazakstan. Kazakstans folk förtjänar ett bättre politiskt system.