(detta är den femte och sista texten om min valövervakning i Kazakstan)

Någon variant av Disney-citatet i rubriken känns naturligt när jag funderar på läget i Kazakstan, även om det aldrig gick så långt.

Efter protesterna i januari 2022 så bestämde sig president Tokayev och hans styrande parti (Amanat) att det krävdes förändring. Ett program ”New and Fair Kazakhstan” sjösattes. Programmet bestod i att nyval till presidentposten, senaten och till Maijilis (underhuset) skulle genomföras och valsystemet skulle förändras så att fler skulle engagera sig. Valen förändrades så att 70 mandat skulle tillsättas proportionellt mellan olika partier och 29 platser skulle tillsättas i en-mans-valkretsar (s.k. SMD-singel mandate districts). I SMD fick man inte kandidaterna vara partianslutna.

Detta var tanken, och det förefaller som att några vidare tankar på demokratisering inte förelåg. Vid genomgången inför valet frågade jag företrädare från Amanat om vad det så som nästa steg i demokratiser8ingen, de såg lite undrande ut började sedan prata om att rösterna skulle räknas. Helt klar hade man uppfattat dessa reformerna som det som var tillräckligt, de hade ingen tanke på att engagerade människor sannolikt skulle kräva mer, typ fri press och ett öppnare politiskt system. President Tokayev och Amanat verkar ha velat få en engagerad hejaklack snarare än en dynamisk och demokratisk utveckling.

Uppenbarligen så insåg någon risken med engagemang eftersom närmast oöverstigliga hinder restes för de som inte kunde inräknas i etablerade partier, Amanat med stödpartier. Valrörelse fick bara bedrivas mellan den 19 februari och den 17 mars och då endast av partier/kandidater som blivit registrerade. genom att registreringen fördröjts eller att kandidater avregistreras sent hölls vissa kända och populära kandidater borta från valet. I SMD :erna var det inte ovanligt att tidigare politiker snabbt lämnade partiet och därmed blev oberoende.

Vallagar och administrativa hinder höll reell opposition borta, samtidigt inverkade det med all säkerhet negativt på det önskade engagemanget. Det av oss observatörer bedömda valdeltagandet (någonstans i storleksordningen 15%) är ett tecken på att valet väckt relativt lite engagemang. Det tydligt oppositionella och de etablerade partierna deltog, övrigt verkade inte bry sig.

Valresultatet som det redovisades visade dels mycket högre valdeltagande än vad vi såg dels en avsevärt förändrad bild vad gäller stödet för Amanat med stödpartier (upp mycket från vad jag såg) såväl som för det nya och möjligen oppositionella Respublika (ned mycket). Önskan om engagemang kan knappast anses uppfylld.

”Folkets kärlek, min belöning” Carl XIV Johans valspråk var säkert strävan för president Tokayev men kärlek måste förtjänas, man kan inte få den genom att förneka människor att bry sig om och att ha synpunkter. Är önskan brett stöd och engagemang så måste makten acceptera att andra idéer kan konkurrera och därmed stå i motsats till säkrat maktinnehav.

Min slutsats är att det är långt till en fungerande och liberal demokrati i Kazakstan.