Debatt om EU 2011

I går onsdag den 9 maj höll Kammaren en debatt om verksamheten inom EU under 2011. Jag bifogar en länk till en video av mitt inlägg:

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter–beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=GZ01UU10&doctype=bet

anf.43 Ulrik Nilsson (M):

Herr talman! 8 760 timmar, 27 länder, 500 miljoner människor. Det finns naturligtvis trådar att ta upp när man ska behandla ett års verksamhet i Europeiska unionen. Att välja ämne är inte lätt. Jag skulle kunna prata om olika sakbeslut, där jag kan säga att det där tycker jag är rätt, och det där tycker jag är fel. Jag kan kritisera det ena, och jag kan ta avstamp och säga ”bra gjort” om det andra. Jag skulle kunna ta upp finanskrisen och diskussionerna om vad som kommer i Europa. Jag skulle kunna lyfta upp något problemområde. Jag skulle till och med kunna hitta på egna problem, som inte finns, genom att lägga samman idéer. Vi har sett några exempel på det i debatten. Jag skulle också kunna ta upp saker som snarare berör inrikespolitiska ärenden än detta betänkande. Men, herr talman, jag ska faktiskt börja med två personliga möten och reflexioner. För drygt ett år sedan hade jag möjlighet att besöka Baskien. Där träffade jag en man som talade om att han hade stått på de baskiska separatisternas sida, inte den militanta delen men den politiska delen. Han var en äldre herre som var intresserad av baskisk kultur och baskiskt utbyte, och han sade så här: Med EU är faktiskt den baskiska separatisten död, därför att vi kan inom ramen för EU-samarbetet med både Frankrike och Spanien i dag ha precis det kulturella utbytet över gränserna som vi kämpade för på 70- och 80-talet. Nu finns det egentligen ingen politiskt motiverad separatism längre. De som strider nu gör det av andra skäl, inte för saken. Det är klart att där ser vi hur EU har kunnat innebära två positiva saker. Dels kan de ha sin kultur i Baskien och utveckla den, dels ökar säkerhetsläget för alla oss andra. Detta tycker jag visar storheten i Europafädernas tanke när detta en gång konstruerades. Det andra mötet var i Egypten där jag i höstas hade möjlighet att tala inför några olika liberala oppositionspolitiker. De sade att vi ser EU som en modell för oss. Då var jag tvungen att fråga vad de menade med det. Egypten är ju ett land, medan EU är en union. Då sade de att EU står för en rättsstat, demokrati, tillväxt och mänskliga rättigheter. EU står för sekularitet och en rimlig fördelning av beslutsmakt på olika nivåer. Möjligen såg de detta såsom självklara mål för sitt arbete, men jag tror faktiskt också att de lite grann såg som mål att någon gång kunna få komma in i klubben, få en möjlighet att närma sig det europeiska samarbetet, därför att det står för de värden som är viktiga också för den liberala oppositionen i Egypten att lyfta fram. Det är just det vi i dag sluter upp kring: dessa värden och de värdebaserade utmaningar som vi har pratat om här tidigare. Är vi nu en modell och ett mål att sträva efter? Vi har öppnat och sagt att vi ska ha samarbete med grannskapsländerna, både i det östra grannskapet och i Unionen för Medelhavet, och det är naturligtvis för att människa till människa kunna börja föra vidare dessa idéer, att människa till människa kunna ge vägledning och råd och ta intryck av varandra. På Moderata kvinnoförbundets inbjudan hade jag i går möjlighet att lyssna på Kajsa Bergqvist som talade om att ska man bli duktig i idrott måste man ha mål – mål som är höga och mål som kanske inte alltid går att nå. Hon hoppade aldrig 2,10, men med Karin Boyes ord, ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”, så betydde det något att lyfta upp detta, att få en drivkraft att genomföra de förändringar som vägleder värdena framåt. Det tror jag är den roll vi kan spela mot många länder i vår omgivning. Men det ställer också krav på oss, och vi måste möta de krav som man rimligen ställer på oss. Det nämndes från EU-ministern, och det har nämnts från andra, att också vi måste svara upp emot någonting. Det finns exempel; Turkiet har nämnts. Har vi verkligen varit öppna mot Turkiet eller är det så att också vi har ett ansvar för att, som Fredrik Malm sade, det inte sker speciellt mycket just nu? Man kan diskutera om utvecklingen i alla avseenden går åt rätt håll i alla länder. Jag har bekymmer för Egypten, trots att jag träffat dessa företrädare. Jag har stora bekymmer för både Ukraina och Vitryssland. Men jag vet en sak: Finns det inte exempel så finns det inget som motsäger den utveckling som nu pågår, och därför är det faktiskt viktigt att vi står för värdena. Det är därmed också viktigt att vi själva följer dessa värden internt, att vi öppnar mellan våra länder och står för de fyra friheterna och det människornas Europa som ändå dagens konstruktion är. Låt mig sluta med en reflexion som jag använt tidigare. Min morfar lärde mig en gång i tiden att om jag knyter handen är det aldrig någon risk att jag tappar någonting ur den. Men det är bara när handen är öppen som jag har en chans att få någonting i den. Herr talman! Ärade ledamöter! För mig handlar Europaprojektet väldigt mycket om att vi ska vara öppna och skapa intryck och samarbeten människor emellan. Jag yrkar bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande och avslag på reservationerna. (Applåder)

Ulrik Nilsson (M)

Riksdagsledamot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s