I fredags besöktes riksdagens utrikesutskott av Marockos kabinettssekreterare (det är vad vi kallat hans funktion). Detta bland annat med anledning av onsdagens debatt om vårt MENA-betänkande där det föreslås att riksdagen skall göra ett tillkännagivande att Sverige bör erkänna den sahariska arabiska demokratiska republiken (den av befirelserörelsen Polisario utropade republiken i Västsahara). I dagsläget så ockuperar Marocko Västsahara sedan drygt 30 år. Det är en ”oppositions majoritet” bestående av (S), (v), (MP) och (SD) som vill ha ett erkännande.

Enligt uppgift i DN har Urban Ahlin (S) satt press på (SD) för att få med dem på erkännade linjen utan att FNs krav på en folkomröstning är uppfyllda. Något förvånande nekade Julia Kronlid (SD) till att ha förhandlat med (S) i debatten. Så jag vet inte vem man skall lita på; (S) som har pressat (SD), eller (SD) som inte förhandlat ….

Hursomhelst besökte kabinettssekreteraren UU i frdags och han hade i grunden två buidskap. Dels ville han beskriva hur reformarbetet i Marocko går vidare med ötökad demokrati och dels ville han få en bakrung till och uttrycka sin oro över att Sverige erkänner SADR. Det blir något märkligt att sitta där och försöka förklara när man egentligen är emot – MEN INGEN FRÅN DE PARTIER SOM KRÄVER ERKÄNNANDE ORKADE GÅ PÅ MÖTET. Svagt är det minsta man kan säga, de enda som var på plats var Hans Wallmark och jag från (M).

På onsdag kommer nog kammaren att ta beslutet som innebär att Sverige (regeringen) uppmanas att sluta sig till skaran av länder som erkänner SADR, Nord-Korea, Venezuela, Cuba, Zimbabwe, Iran.

(S), (SD), (V) och (MP) bör förklara både för alla svenskar och för Marocko varför de vill att vi skall in i den illustra skaran.

Ta revolutionsromantiska beslut kan man men man orkar inte försvara dem – svagt och ett tecken på regeringsinkompetens.