Lyssnade på ”Spanarna” i P1 i fredags, en av spaningarna handlade i princip om att vi i framtiden kommer att vara mindre självsäkra och resonera mer. Vet inte om det är en spaning eller en dröm, för mig är det i varje fall en önskvärd utveckling.

Jag minns en rolig historia jag läste i en tidning en gång och som gick ungefär som så: ”Politiker tenderar att använda statistik som en berusad använder en lyktstolpe; den lyser upp en liten del av omgivningen men är bra att hålla sig i.”  Det är åtskilliga gånger när jag läst inlägg i social medier som jag kommit att tänka på historien, möjligen med statistik utbytt mot forskning. Trovärdigheten tycks öka så snart man hänvisar till någon forskningsrapport.

Låt oss fundera lite kring klimatet och klimatforskningen. Jag vet inte hur många forskare det finns som jobbar med klimatet eller hur många rapporter som publiceras varje år med koppling till klimatet. Antalet rapporter borde dock vara fler än 10 000 per år. Varje författare/forskare har då ställt upp en modell för utvecklingen och sedan sett vad den ger. Det är då rimligt att anta att utfallen bör fördelas ungefär som Gauss-klockan (d.v.s ett stort antal ligger kring mitten och betydligt färre i svansarna).

Av störst intresse borde det därför vara att föra ett resonemang utgående ifrån ”medelvärdet”, men i dagens Twitterstyrda debatt är sannolikheten större att de som driver debatten väljer att citera rapporterna i ”svansarna”. Antingen att katastrofen är nära (klimataktivister) eller att klimatkrisen är ett påhitt (förnekarna). På så sätt betonar vi motsättningarna snarare än att hitta lösningar. Karl Marx hävdade ju att det är motsättningar som driver utveckling där vi, jag räknar mig till dem, som förordar en liberal demokrati snarare ser människors initiativ och vilja som drivkraft.

Jag tror på det resonerande anslaget, jag tror på människors goda vilja och jag tror att vi har förutsättningar att skapa en god och hållbar framtid på joden bara vi dels ser att vi kan hantera problemen och dels litar på människans förmåga.

Klimatlarm och rop på ”undantagstillstånd” hjälper lika lite som förnekanden och ”gör inget” idéer. Däremot en insikt om att en jämvikt är störd och allas vår engagemang, men då krävs det lågmälda resonerandet, inte slagord, och förenklanden på Twitter.