Borås Tidning 2011-10-31. DEBATT.

Det vore önskvärt att få en tydligare bild av hur vänsterns internationella vision ser ut. Är det marknadsekonomi, frihandel, demokrati och respekt för alla människor, undrar Ulrik Nilsson.

Revolutionen i Egypten står just nu vid en skiljeväg, osäkerheten om huruvida militären strävar efter att återta/ej lämna makten är stor ,och alla hoppas men få vågar tro på de löften som militärrådet ger.

Det är dock slående att se hur de som betecknar sig som liberala ställer frågor om hur samhället kan organiseras – allt från rättigheter för funktionshindrade till villkor för opinionsbildning och skattenivåer, samtidigt som vänstersympatisörer huvudsakligen frågar om varför vi inte ger asyl eller hur vi skulle hantera militären om den inte lämnar makten. Det förefaller vara viktigare att ställa krav än att bidra till utveckling.

Jag känner igen samma sak från när riksdagen diskuterade den förlängda insatsen i Libyen där V argumenterade i banor som: eftersom ni (syftande på i vart fall de borgerliga) inte protesterat tillräckligt starkt mot Gaddafi så finns det ingen anledning att nu hjälpa till att få bort honom. Att libyerna behövde stöd i form av handling snarare än ord tycker jag att den senaste händelseutvecklingen i landet visar.

Det är svårt att helt avstå från att dra paralleller mellan dessa två exempel, egyptierna som frågar om hållningen och det svenska Vänsterpartiets nej till Libyeninsatsen. Förmodligen är det så att vänstern i vid mening inser att när nu regimer i arabvärlden faller, så stämmer det frihetliga budskapet med demokrati och marknadsekonomi mer överens med befolkningens önskan än vad deras idé om en politiserad och ”stark” stat gör. För dem känns det kanske inte så prioriterat att bygga demokratins institutioner samtidigt som man måste tycka något i debatten.

Av intresse vore det därför att få en tydligare bild av hur vänsterns internationella vision ser ut – är det marknadsekonomi, frihandel, demokrati och respekt för alla människor? I så fall är det konstigt att man inte frågar om hur institutionsbyggandet skall gå till. Eller lever önskan om det socialistiska samhället med den starka staten och lydiga undersåtar kvar – i så fall kan tystnaden förstås, men då ligger också faror i framtiden.

Jag gläds med folket i Tunisien som höll fria val den 23 oktober. Och jag hoppas snart få glädja mig på samma sätt med folken i Egypten, Libyen, Jemen, Syrien med flera. Jag befann mig i Kairo och bevittnade på avstånd de våldsamma konfrontationerna den 9 oktober. Det påminde mig om hur viktigt det är att vi står upp för och verkar för våra demokratiska och frihetliga värderingar också utanför Sveriges gränser. Värden som vänstern tycks missunna dessa människor.

Ulrik Nilsson (M) riksdagsledamot Södra Älvsborg, ersättare i utrikesutskottet