2012-04-18 Borås Tidning. DEBATT.

Ida Legnemark (V) replikerar i BT den 13 april på min artikel om frihandel och betydelsen av att människor träffas för att idéer skall spridas.

Legnemarks lösning tycks vara isolation – och kanske handelssanktioner, hennes exempel med apartheidregimen i Sydafrika tyder på det. För mig är snarare sanktionerna mot Sydafrika undantaget som bekräftar regeln för:

Var det isolering och sanktioner som fällde Franco regimen i Spanien, diktaturen i Portugal eller juntan i Grekland under 1970-talet?

När juntorna i Brasilien, Argentina och Chile avvecklades under 1980-talet var det på grund av isolering?

Var det isolering eller sanktioner som skapade den sjungande revolutionen i Estland eller frigörelsen i övriga baltiska länder för drygt 20 år sedan?

Föll Berlinmuren av att man inte fick kontakter med väst, var ”Radio Free Europe” helt utan betydelse?

Vilka handelshinder var det som fick den tunisiska revolutionen att starta, var det inte snarare så att EU:s frihandelsavtal med Tunisien innebar att influenser kom den vägen?

Har sanktionerna mot Nordkorea hindrat landet från att skjuta upp (och misslyckas med!) en så kallad bärraket för satelliter (vad det egentligen var kan vi lämna därhän)?

Efter åtskilliga år av amerikanska handelssanktioner mot Kuba sitter väl ändå bröderna Castro kvar?

Mot Ida Legnemarks enda exempel kan jag alltså presentera åtta som visar något annat. När jag i min artikel pekar på risken att vi förenklar frågan så står jag fast vid det. Jag tror att kontakter är nyckeln till utveckling. Erfarenheten från många statsvälvningar är att det är den utbildade och handlande me-delklassen som driver på förändringen. Sanktioner mot handel tenderar ofta att ge just dessa människor problem. Kortsiktigt kan det leda till kampvilja, men pågår det längre så är risken att dessa människor blir utan försörjning och försvinner.

En typ av sanktioner som jag tror mer på är de som riktar sig rakt emot ledarskapet personligen. När Lukasjenko i Vitryssland hindras från sin årliga semester i Davos, eller när korrupta domare i Vitryssland inte kan ha sina utländska bankkonton eller när de som tog livet av Sergej Magnitski i Ryssland drabbas, så svider det för ”skurkarna” utan att det drabbar befolkningen. Den typen av sanktioner välkomnar jag. Kan jag räkna med att Ida Legnemark står upp för demokratin genom att till exempel medverka till att ishockey VM 2014 inte genomförs i diktaturens Vitryssland?

Ulrik Nilsson (M) riksdagsledamot