Demokratins ut- eller avveckling

Under min resa i Uganda och Zambia fick jag vid minst fyra tillfällen anledning att fundera över demokrati och dess möjligheter och begränsningar. Vid besök i parlamente´n i KAmpala och Lusaka, vid besök på ettt lokalt opinionsmöte (Citizens acountability fora) i Kakiri i Uganda och vid träff med Zambias vice president Guy Scott.

Uganda har genomgått en betydande utveckling ekonomiskt sedan det att Amin avsttes. När man träffar parlamentariker verkar de i första hand vara av den åsikten att demokratin infördes (eller skulle införas) allt för snabbt. Partierna hade inte tid att formera sig eller att formulera sina program. Detta ledde till att endst det parti som ledningen stod bakom fick någon reell styrka. Under senare år har parlamentet, bland annat genom en budgetlag fått ett ökat infytande. Budgetlagen vill nu regeringen/det styrande partiet avskaffa! Vi träffade företrädare både för regeringen och båda grupper verkade, något förvånande, vara bekymrade över regeringens sätt att försöka ta initiativet. Det talades lite om en ”ungdomsrevolt” (yngre och nyare parlamentsledamöter) framst kommande ur korrutionsmisstankar etc. Dock verkar regimens grepp om makten vara starkt (se även förra rapporten)

Efter besöket på parlamentet så åkte vi till byn Kakiri och bevistade en samling där alla närvarande fick framföra åsikter och ställa frågor till de församlade . Svarade gjode borgmästare, regional företrädare lokalt valda parlamentsledmöter, polischef och ävan kyrkan var med på ett hörn. Det var en livlig debatt och diskussion även om huvudtiden ägnades åt att det undra över/förklara juridiken gällande mark och dels klaga på den förda politiken gällande fördeling av mark. Det negativa är naturligtvis att makfrågan inte lösts under 40 år efter diktatorn Amin, det positiva är att dett blir ett exempel på ett format för att föra åsikter direkt in till de ledande skikten (jmf deltagardemokrati).

I Zambia ledde det senaste valet till ett skifte av regering och skiftet genomfördes fredligt. Samtidigt förekommer upgifter om att den sittande regeringen försöker befästa sin makt med odemokratiska medel. I Zambia hade vi dels en träff med talmannen (som var utsedd av parlamentet av personer som har rätt att kandidera men som inte sitter i parlamentet), talmannens bakgrun som domare i högsta domstolen framgick ganska tydligt då svaren var med juridiska än politiska. Vid mötet med Guy Scott (”vår vite vice president”) var det mycket fokus på vilka utmaningar Zambia står inför. Betecknande – och skönt – var att Guy Scott var mer resonerande än självsäker kring problemen. Jag har ju själv i BT fått kritiken av att vara allt för akademisk så jag uppskttade hans resonerande och den fördjupade bild det gav. Slutligen träffade vi också två kvinnliga parlamentariker som beskrev sina problem att bli accepterade som en legal politisk kraft. De fick inte bilda någon parlamentarisk organisation som fokuserade på kvinnors möjligheter och deltagande. En liten underlighet i parlamentets sammansättning är att presidenten utser 8 ledamöter, ursprungligen för att tillse att inte representerade grupper skall få säte men i pratiken används de för att man i regeringen skall kunna ta in andra kompetenser. Endast parlamentsledamöter får nämligen sitta i regeringen. I Zambia träffade vi ingen företrädare för oppositionen.

Skall man sammanfatta så är bedömningen att demokrati och MR går tillbaka i Uganda och att det står och stampar i Zambia. Mötet i Kakiri och den resonerande tonen i Zambia ger dock visst hopp om förbättring, men osvuret är bäst.

Detta är del två av min beskrivning av min Afrika resa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s