Att träffa Zambian Farmers association och se deras projekt som bedrivs i samarbete med Diakonia (med finansiering från Sverige) gav ett antal Aha-upplevelser. Till exempel att lyssna på småbrukaren med ungeför 3 ha mark som genom att få hjälp med moderna jordbruksmetoder förbättrat sina majs-skördar så att han kunna utöka odlingen till 5 ha. Han visade sina fält, se rubrikbilden, men också broderns (som inte medverkade i projektet från ZFA). Broderna majs var knappt hälften så hög. Hjälp till småbruket.

Det var även intressant att se att det inom föreningen fanns en bredd – från många småbönder till stora kommersiella jordbruk. Funderingar på hur samarbetet mellan dessa olika typer blir då en naturlig del i föreningens verksamhet. Jordbrukaren med 7 000 ha (ja en sådan var med) kan både hjälpa småbrukaren med marknad men kan också ha nytta av lokal samarbetspartners.

Vi besökte även inom ramen för detta besöket ett slakteri tillhörande den stora koncernen (ca 5 000 anstälda) Zambeef. I perspektivet att ge småbrukare egenmakt så var det intressant att se att de tog emot djur från små familjejordbruk torts att det kanske i många fall hade varit effektivare att driva uppfödningen själva. Man gjorde det därför att många familjer ser kon som en bankbok, man slaktar inte vare sig när kon är slkaktmogen eller enligt någon plan, utan man slaktar när man behöver pengar (till byggen, skolavgifter eller liknande) och då är man beroende av att det finns någon köpare. Zambeef fick sedan utfodra korna under knappt tre månader innan slakt för att de skulle växa till sig.

Jag kan inte undanhålla er en lite anekdot från besöket. Jag kom att tala med en av (stor-)bönderna, och vi talade om mjölkproduktion. När jag berättade om mjölkgårdar i Vserige som hade 250 djur (ett rimligt stort familjejordbruk) så sa han. ”well I’ve got 11 700 catles”. Då tystnar man

Detta är rapport nummer tre från min resa till Afrika