Medborgarplatsen i dag. Manifestation för de kristna på flykt i norra Irak, på flykt undan Isil:s styre. Ställda inför valen betala hög straffskatt, konvertera eller dö är det inte svårt att se varför man flyr. Sorgen och oron för anhöriga gick nästan att känna på Medborgarplatsen och otåligheten med omvärldens sena reaktioner var påtaglig. Jag vill ge all repekt till alla de som lider och jag delar uppfattningen om det oacceptabla i situationen. Omvärlden måste nu klara tre saker samtidigt, att ge humanitär hjälp till de som är på flykt, att tydligt markera att vi inte accepterar terrorister och militärt maktspråk från Isil och slutligen stå upp för värdena demokrati, mänskliga rättigheter och demokrati.

På torget kan jag inte avhålla mig från två reflektioner som snarare går mot svensk politik. Det är lätt att kräva insatser som stödjer de kristna i Irak men när det gäller att prioritera i den svensk budgeten blir det svårare att stå upp för internationella insatser. Detta i all synnerhet som vi inte själva har resurserna utan att vi måste samarbeta med EU/NATO. Det är lätt att säga ”vi måste agera” och samtidigt säga #vi skall stå själva och vi skall nedrusta” – det går inte ihop.

Den andra reflektionen är att i Borås kan SSU, Ung Vänster med flera anordna möten till stöd för det islamistiska Hamas på Gaza men inte för kristna i Irak. Jag har inget emot att man visar stöd för Gazas befolkning och markerar mot det oproportionerliga i Israels agerande, men om man skall visa stöd på torgen så borde även de kristna i Irak som utsätts för islamisternas övergrepp förtjäna vårt stöd.

Ulrik Nilsson