Bifogar texten till en artikel som var införd i BT och som behandlar frågan om tillväxt eller fördelning skall prioriteras. Orsaken till inlägget är budgetdebatten i Kommunfullmäktige i Borås. Trevlig läsning.

—

Tack för boken ….

På Kommunfullmäktiges budgetmöte i december 2014 fick jag en bok av (S)-ersättaren Therése Björklund. Boken heter ”Jämlikhetsanden” och är skriven av R Wilkinson och K Pickett. Jag vill tacka för boken, men måste nog meddela att om avsikten var att jag skulle bli övertygad så har tanken misslyckats.

Läser man boken så får man en hel rad med diagram som visar på olika koppling mellan sjukdom (ohälsa) och inkomstfördelning. Det kan finnas skäl att på olika punkter ifrågasätta statistiken, men på det stora hela tror jag att slutsatserna har fog för sig. Känslan av att bli orättvist behandlad har en korrelation till både inkomstfördelning och hälsan. Egentligen visar inte statistiken så mycket annat än det som Alliansen påpekade i valrörelsen 2006, nämligen att ett samhälle som tillåter ett betydande utanförskap är ett samhälle som fungerar dålig. Risken är också att man får medborgare som mår dåligt eftersom de står utanför samhällets utveckling. Av just det skälet var det nödvändigt att byta princip i socialförsäkringssystemen så att man istället ersättningsnivåer fokuserade på det som gjorde ”innanförskap” möjligt. Arbetslinjen var pånyttfödd, jobb istället för bidrag.

Det är dock en annan del som jag tycker är mer intressant – och det var också hela utgångspunkten för diskussionen om Borås stads budget (där ju boken gavs till mig). Det är avvägningen mellan en politik som fokuserar på fördelning av resurserna och en politik som fokuserar på att skapa resurser. Fördelningsivrare kan säkert utnyttja bokens fakta till att hävda att vi måste omfördela mer. När man läser recensioner (citerade i förordet) så är där en lång rad av kända (S) företrädare/debattörer som just pläderar för omfördelning. Omfördelning innebär definitionsmässigt att några får ge till andra som får ta emot, och utgångspunkten är rimligen att de som har mer resurser ger till de med mindre. Principen finns prövad, inte minst i de socialistiska stater som växte fram i östra Europa efter andra världskriget. Erfarenheten därifrån visar dock tydligt att när man fokuserar på omfördelning riskerar man att den ekonomiska utvecklingen avstannar. Om mitt arbete bara leder till att jag får betala mer till andra så avstår jag från att ta det lilla extra, resonerar nog många.

Vår utgångspunkt är den omvända, resurser måste skapas innan de kan fördelas och därför är det mycket farligt att ta bort drivkrafter för ekonomisk utveckling. Den entreprenör som skapar nya jobb, och som gör det i intresse att öka sina egna resurser, kommer faktiskt att medverka till resursutjämning eftersom hens arbete ger nya jobb.

Ser vi till den enskildes resurser kan en mindre andel av en större kaka vara mer än en större del av en mindre kaka. Detta är naturligtvis välkänt och frågan blir då hur mycket ojämlikhet man är redo att fördra mot att man får det materiellt bättre. Det kan finnas skäl att minnas att omkring 1990 valde Polen och Ukraina helt olika politisk väg, båda länderna hade då jämförbar BNP/capita. I dag är Polens ca 2,5 gånger större. Även den fattige i Polen har det bättre idag jämfört med om man valt Ukrainas väg.

Det finns dock ytterligare en aspekt på ekonomisk utveckling som jag tror är än mer avgörande. När ekonomi växter så skapas nya möjligheter för alla. Hoppet om en bättre framtid minskar ohälsan och ger framtidstro, därför måste vi vårda utvecklingens kraft.

Åter till ”Jämlikhetsanden”, jag saknar i boken analyser om hälsa kopplat till levnadsstandard (dvs är det bra för hälsan att landet är rikt) och hälsa kopplat till BNP-utveckling (är det bra för hälsan att ekonomin växer) först då kan boken vara ett relevant inlägg debatten mellan fördelnings- och tillväxtivrare.

Men tack så länge för boken!

Ulrik Nilsson (M)