Så är det dags igen, frågan om en eventuell ny järnväg mellan Stockholm och Göteborg diskuteras ånyo. Nu, som så många gånger tidigare, med vinklingen att det handlar om ett beslut om en höghastighetsbana. Höghastighetsbanan, eller som vissa vill kalla det ”supertåget”, har den fördelen att det är en lätt beskriven kliché och kan te sig lite som tekniknörderi. För min egen del så skulle jag hellre ses att frågan tas an från en annorlunda utgångspunkt och att slagorden ersattes med resonemang, om man så vill färre rubriker och Twitter-lämpliga inlägg och mer eftertanke.

Först måste frågan besvaras, om de infrastrukturella resurser (i detta fall järnvägar) vi har idag fyller dagens behov. Jag är helt övertygad om att förbindelsen mellan Västsveriges två största städer (och Sveriges tredje största pendlingsstråk) inte idag når upp till den standard man kan kräva. En enkelspårig järnväg från andra halvan av 1800-talet, med både kapacitetsproblem och låg hastighet eftersom banan är ”krokig”. Att bygga nytt Borås-Göteborg borde därför vara självklart. Nästa steg blir för mig att bedöma om inte förbindelsen mellan Borås och Jönköping också är av intresse. Det borde vara unikt att två så pass stora städer som Borås och Jönköping som ligger så nära varandra inte har så lågt utbyte sinsemellan. Visst finns en väg men det vore rimligt att också se en järnväg däremellan.

Om vi sålunda kan tänka oss två bandelar som behöver nybyggas, Göteborg-Borås där 1800-talets kurvor inte lämpar sig för moderna kommunikationer och Borås-Jönköping där ingen järnväg finns så infinner sig två frågor. För det första skall inte den nya banan anslutas till andra banor är Göteborg-Stockholm i Göteborg och för det andra skall den byggas med 1800-talets teknik, med 1950-talets eller med 2000 talets. För mig är det givet dels att den bör anslutas till andra banor även öster ut och att den skall bygga efter dagens bästa tillgängliga telknik. Ingen skulle komma på tanken att bygga en motorväg efter 1950-talets standard, varför då för en järnväg.

Alltså blir min slutsats att det finns starka skäl för en ny bana byggd efter dagens kända teknik. Naturligtvis får en sådan investering konsekvenser för andra delar av landet, inte minst för de orter som ligger längs dagens västra stambana. De kommer förmodligen att minska i attraktivitet i samma utsträckning som orterna kring den nya banan gynnas. Att motståndet frodas längs stambanan och att de gärna talar mot behovet av nya banor är relativt givet, men är det ett hållbart argument.

En annan synpunkt man får är att framtiden ger så stora nya möjligheter, magnet tåg, hyper-loop och allt vad det heter. Spännande visioner, men jag tror fortfarande att det är bättre att satsa på något som man vet funkar (det där med en fågel i handen …) än på spektakulära system. Dessutom så är det så att skall man förflytta massa (nu låter jag som en fysiker) så måste den antingen lyftas, vilket kräver energi (maglev tågen kräver energi för att det skall sväva) eller så måste friktionen övervinnas (vilket även det kräver energi). Kan man då finna sätt att få en låg friktion som inte kräver så stor energi så är det en väg att energieffektivt flytta massan. Stål mot stål (d.v.s. järnväg) är just en sådan metod.

Debatten om Sveriges infrastruktur får inte kidnappas av tekniska etiketter och inte heller av de som råkar ha goda förutsättningar idag, frågan måste med resonemang och förnuft hanteras utifrån vilka möjligheter som ges och den tekniska kunskap vi har idag.

Frö Sverige mot 2100 talet, då duger det inte med järnväg från Carl XV:s tid!