Under den rubriken skriver jag i BT den 23 mars, som svar på en insändare. Jag bifogar min insända text om någon vill läsa.

Signaturen Observer skriver i BT den 21 mars att Sverige inte bör söka ansluta sig till NATO då det skulle innebära stora risker och oanade konsekvenser. Jag kan inte hålla med honom och hans slutsatser. 

För det första så är det en grundläggande princip när det gäller umgänget mellan stater att varje stat har en rätt att själva fatta beslut om sin framtid och utveckling. När besluten fattas av någon annan, direkt eller indirekt, så innebär det faktiskt att den grundläggande demokratiska principen åsidosätts. När Observer säger att det inte går att förutse Putins reaktion så medför det dels att Putin de facto skulle avgöra vår framtid dels att vi tillåter oss att acceptera att det land som hotar med våld får bestämma över ett annat land – den starkes rätt råder. 

Jag vill ge Observer rätt i en del av argumentation, att ett medlemskap i NATO kräver en noggrann debatt och ett grundat övervägande, men det kan ju inte ske om det ena resultatet (medlemskap) av debatten inte är möjligt. Varför debattera om man inte kan gå med. Av media kan möjligen få uppfattningen att NATO debatten, och därmed kunskapen om NATO, är helt ny. Så är det inte, debatten har förts under många år och argumenten är relativt klara och välkända. Det nya nu är att opinionen har svängt under trycket av ett Ryssland som inte respekterar suveräna stater. 

Det torde vara ställt utom tvekan att Putin har en uppfattning att Ryssland har en given roll som ledare för ett ”block” av länder och att världen måste indelas i minst två lag som står mot varandra. För den som tror på frihet, demokrati och rättssamhällets principer är det inte så det måste vara. Genom frivilligt samarbete mellan länder, företag och människor kan en världsordning som inte innefattar att den starke trycker ned det svagare landet. Köper vi Putins världsbild nu så är risken att hans stormaktsambitioner fortsätter att styra utvecklingen och leda till spänningar och i värsta fall ytterligare krig. Genom att upprepa Putins argument att svenskt medlemskap i NATO är destabiliserande så blir man lätt en megafon som leder mot en acceptans av Putins världsordning. 

Slutligen kan man ställa sig frågan om Ukraina hade angripits om de varit medlemmar av NATO. Jag tror inte det. Jag tror snarare att det är stabiliserande om alla stater som tror på demokrati, individuell frihet och rättsstatens principer sluter sig samman och säger att vi står för samma saker och vi är beredda att försvara våra uppfattningar.  

Situationen med kriget i Ukraina innebär ett vägskäl för demokratier i allmänhet och för Sverige i synnerhet, nu kan vi välja om vi tror på demokratier och internationellt samarbete eller om vi skall bekräfta Putins världsbilden att hans militära makt ger inflytande. Jag står på demokratins sida och är därför redo för att Sverige söker medlemskap i NATO. 

Ulrik Nilsson 

Riksdagskandidat (M)