I en artikel i Aftonbladet på nyårsafton skriver Jan Guillou en text som han påstår skulle vara olaglig dagen efter, detta med hänvisning till den nya lagen om utlandsspioneri. Jag kan konstatera att det antingen måste föreligga någon form av missförstånd eller ett medvetet agerande för att motverka Sveriges internationella samarbeten. Jag väljer att utgå från det förstnämnda.
För att något skall vara utlandsspioneri (definieras i en ny text i brottsbalken 19. Kap § 6a):
”Den som, i annat fall än som avses i 5 § (reglerar ”vanligt” spioneri, min anmärkning), för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer en hemlig uppgift som förekommer inom ramen för ett samarbete med en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i en mellanfolklig organisation i vilken Sverige är medlem, och vars uppenbarande för en främmande makt eller motsvarande är ägnat att medföra allvarligt men för Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation, döms för utlandsspioneri till fängelse i högst fyra år”
För att det skall vara utlandsspioneri måste det alltså förekomma spioneri, d.v.s. att man på något sätt tillskansar sig uppgifter som skall vara hemliga, någon måste alltså begå ett lagbrott för att uppgifterna skall komma fram (se understrykning ovan). En uppgift som är hemligstämplad skall som regel inte komma ut, och den som ansvarar därtill begår alltså ett brott.
Om en sådan uppgift sedan lämnas till en journalist så begås fortfarande brottet, även om journalistens källor är skyddade. Om uppgiften sedan publiceras så kommer den nya regleringen i Tryckfrihetsförordningen att gälla (TF 7.kap §14a):
”14 a § Som tryckfrihetsbrott anses utlandsspioneri som innebär att någon, i annat fall än som avses i 14 § (igen ”vanligt spioner, min anmärkning), för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en hemlig uppgift som förekommer inom ramen för ett samarbete med en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i en mellanfolklig organisation i vilken Sverige är medlem, och vars uppenbarande för en främmande makt eller motsvarande är ägnat att medföra allvarligt men för Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation.
En gärning ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.
För försök, förberedelse eller stämpling till sådant utlandsspioneri döms det till ansvar.”
Notera särskilt den understrukna texten som även återfinns i brottsbalken. Motsvarande finns inte för ”vanligt” spioneri och det har tillförts då det kan finnas uppgifter i internationella samarbeten som är försvarliga att publicera exempelvis gällande övergrepp. Motsvarande bör inte finnas för inhemska uppgifter då det skulle konstituera lagbrott och därför falla under åtal.
Åter då till Jan Guillous text, när jag läst den så har jag svårt att se att den rymmer uppgifter som är hemliga och som kommit staten till dels via internationella samarbeten. Påståenden om bombdåden i Istanbul som läggs fram har knappast (förutom utpekandet av PKK) kommit från officiella turkiska källor, därmed är inte uppgifterna att beteckna som utlandsspioneri och artikeln skulle enligt min uppfattning vara ”ofarlig” även i morgon.
Med andra ord, för att Tryckfrihetsförordningens (eller för den delen Yttrandefrihetsgrundlagens) bestämmelser om utlandsspioneri skall gälla måste uppgiften som publiceras bygga på i kännedom om uppgifter som med stöd av sekretesslagen hemligstämplats. När de ”läcks” så är det ett spioneribrott och om de publiceras så kan regleringen i TF eller YGL komma i kraft. Bestämmelserna i TF eller YGL avser inte rykten, skvaller eller (som det brukar heta9 uppgifter från vanligtvis trovärdig källa, de gäller endast för uppgifter so är sekretessbelagda, olagligt spridda och i fallet utlandsspioneri som staten fått dela av i samband med internationellt samarbete.
Ulrik Nilsson, Riksdagsledamot (M) från Borås 