”Enklast vinner” eller skall vi möjligen uttrycka det ”elakast vinner”. Under många år har man försökt lära mig att samma princip som tillämpas i ett slagsmål på skolgården också gäller i media och på nätet. Jag köper inte det, i min blogg, liksom i artiklar, vill jag försöka fördjupa analysen och debatten. Det innebär kanske att mina artiklar ibland blir lite långa och resonerande, men jag föredrar – och tror på – idéutbytet som metod.

Jag kom att tänka på detta när jag häromdagen noterade att en artikel i BT hade kommenterats av en bloggare med uttrycket: ”Ulrik gör en Ulrik”, vilket i princip skulle tolkas så som att jag uttalade mig utan att veta något. Debattören gav inga fakta som styrkte hans eller hennes påståenden – men jag antar att den enkla strategin bestod i att utpeka mig som en slarvig lögnare. Jag överlåter det avgörandet till andra.

Intressant är dock att denna metod, att självsäkert uttala något utan att bekymra sig om bevisen, är en form vi känner från många sammanhang. I media vinner alltså enklast, sker det vid ett kaffebord så kan det både funka eller, om den drabbade är närvarande, ses som mobbning. Mina politiska motståndare framhärdar dock och inlägger slutar med en släng om ”mina semesterresor för skattebetalarnas pengar”.

Jag vill fortsätta att föra en saklig debatt och jag står för att internationella kontakter är viktiga för framtiden.