I lördags träffades 10 personer, inklusive mig själv, i Kullaviks kyrka utanför Göteborg. Alla vi gick åren 1978-1981 på Naturvetenskaplig linje på Marks Gymnasieskola i Skene, även om några tog ett sista år i USA. Vi var en liten och tight klass på knappt 20 personer allt som allt och det gjorde naturligtvis att vi lärde känna varandra mycket bra.

Att träffas igen efter drygt 30 år är fascinerande, det tog fem minuter och sedan var vi åter i de roller vi en gång haft. Kom inte och påstå att människor inte bygger band till varandra – vissa tycks vara livslånga … Otroligt mycket har hänt, karriärer, barn, glädje och sorger men sett från dagen och bakåt så går allt att förstå och det känns nästan som att man borde kunnat förutse utvecklingen. Sanningen i tesen – Livet levs framlänges och förstås baklänges – är därmed bevisad.