I förra veckan arrangerades ett seminarium i Riksdagen som behandlade kinesiska organtransplantationer och dess koppling till samvetsfångar. Seminariet var inte enbart fasansfull det var värre än fasansfullt. Låt mig förklara, och resonera lite kring ämnet.
För det första så gäller det frågan om Falun Gong. För en västerländs demokrat så ter det sig absurt att en regim kan anse att en form av filosofi och gymnastik som uppfattas positivt av utförarna (annars hade de inte hållit på) och som på intet sätt skadar någon annan kan förföljas på detta sätt. Läs till exempel Jennifer Zengs bok ”Witnessing History” om de fasor som Falun Gong utövare och deras anhöriga utsätts för, jag har i en tidigre blogg tagit upp hennes seminarium i Riksdagen, bilden ovan visar hennes bok. Fasansfullhet nummer ett blir alltså förföljelsen av Falun Gong och hur man hanterar dessa samvetsfångar.
Fasansfullhet nummer två kommer när vi studerar organ transplantationer. Sjukhusen presenterar prislistor för olika organtransplantationer och kan med kort väntetid erbjuda organ. Riktigt ruskigt blir det när sedan sjukhuset frågar om det passar att komma en viss tid eller om man vill byta. I vårt normala tänkade så handlar transplantationer om att få organ från avlidna (hjärndöda) personer, men olyckor går inte att planera till en viss dag. Här måste det alltså handla om att man använder levande donatorer, där man kan väälja tidpunkt att ta ut organet, och där donatorn därmed avlider (i vart fall i de lägen där det gäller organ som människan bara har ett av exempelvis lever).
Förklaringen till förfarande skulle vara att man använder dödsdömda som donatorer. Frånsett att jag inte anser att dödstraff skall tillämpas blir det ändå någon sorts förvrängd logik när man uppenbarligen anser att den dödsdömda skall vi ändå ta livet av, så vi låter honom leva tills dess någon behöver organet, sedan tar vi det. Fasansfullhet nummer tre!
Kopplar vi detta sedan vidare till de samvetsfångar ur Falun Gong som sitter i olika arbetsläger utan dom eller rättslig prövning och där deras organ är eftersträvansvärda då Falun Gong utövare lever hälsosamt så blir läget värre. Ser man på antalet organ som ”doneras” så är det mycket sannolikt (ingen har erkänt) att organ tas från dessa samvetsfångar på samma sätt som från dödsdömda. Har här vi den fjärde fasansfullheten.
Det går inte att sammafatta eller att förstå den mäskliga ondska som detta seminarium visade, det finns ingen möjlighet att förstå. Jag kan särskilja fyra fasansullheter som var för sig är mer än nog avskyvärda, tillsammans får de effekten att 1+1+1+1 inte blir 4 utan något betydligt högre.
En stat som så misshandlar människaovärder och den mänskliga värdigheten måste fördömas kraftfullt och vi måste hitta vägar som leder till att det odelbara människovärdet kan återupprättas.