I det ”blamegame” (för att (SD) skall förstå så är det utrikiska för ”skyll på någon annan”) om politiken i Sverige och i Borås så finner jag anledning att något kommentera begreppet förhandlingar.

”Vår dörr är öppen”, ”vår hand är utsträckt” med flera papegojartade mantra har uttalats av såväl nationella som lokala (S) företrädare för att markera den stora förhandlingsviljan. Det är bra förutsättningen för att kunna förhandla är att man träffas, men det är inte det samma som att man förhandlar. För i en förhandling måste båda parter vara redo att erbjuda den andra sidan något och det rimliga är att den som har störst nytta av förhandlingens resultat (här: det gäng som avser att regera/leda) bör också vara den som lägger första budet. Det finns de som har lärt sig att en bra taktik är att invänta den andres utspel, och det är nog sannt. Därför faller ansvaret på att lägga första budet på (S), såväl i Borås som i Sverige.

Det har man inte gjort utan utgångspunkten verkar ha varit att Alliansen, utan politisk kompensation, skall avstå från sin politik så att (S) med anhang av (MP) och (V) kan socialisera staden och staten. Ärt någon förvånad över att det är svårt för Alliansen att samtycka? Trots detta har det i Borås presnterats några utgångspunkter för en förhandling från Alliansens sida (för att visa den goda viljan när (S) inte gav bud), de avvisades av (S).

Vi har under ”förhandlingsperioden” fått minst två indikationer på att (S), (V) och (MP) i Borås inte är redo att ge något i förhandlinge. Man började med att stänga dörren för en väl fungerande entreprenad i Borås och därmed markera för en minskad valfrihet. I dagarna kommer förslagen till styrelser och nämnder i Borås. Vad jag förstått tanker (S), (V) och (MP) ta såväl ordförandeposter som andre vice ordförandeposter och eftersom de är arvoderade är det lätt att se att man låtit det egna intresset gå före omsorgen om förhandlingar. Ville man förhandla kunde man nu markerat det genom att lämna arvoderade uppdrag öppna.

Om den politiska situationen skall lösas måste (S) et consortes (utrikiska för med anhang) inse att förhandlingar handlar om realpolitik och inte om inbjudningar. Vill man ha kaffekalas kan man fixa det trevligare är i kommunala eller statliga sammanträdeslokaler, sen förstår jag att man tycker att Alliansen är trevliga kaffegästyer – men det är inte förhandling.