Via Twitter har jag fått frågor om vår (antar Alliansens och min) förhandlingsvilja (något oklart om det gäller riket eller Borås): Twitter går bra att ha för anklagelser och slagord men vill man föra mer djupa resonemang så räcker inte tecknen. Jag väljer därför att svara på detta sätt och hoppas frågeställaren också läser detta.

Min erfarenhet har visat mig att i förhandlingar måste båda parter ge och ta och för att den processen skall komma igång så måste någon lägga ett första bud. I tre fall kan jag se att ansvaret för det är klart.

1) Då någon inbjuder till förhandling, det vill säga avser att lägga beslag på motpartens tid för att samtala är det rimligt att inbjudaren lägger första budet.

2) Om någon har tagit ledningen i en organisation och förhandlingen gäller organisationen så är det rimligt att budet kommer därifrån (jfr att arbetsgivaren lägger ett lönebud).

3) Om någon behöver förhandlingen för att få en ”vinst”, d.v.s. har ett egenintresse i förhandlingen bör även då den parten lägga första budet.

Det kan naturligtvis bli problematiskt då det kan vara olika parter i varje punkt ovan, men i Borås (som jag kan väl) är det så att i alla punkterna borde de röd-gröna komma med budet. Så har inte skett. I vart fall inte om man undantar det skambud som jag relaterade till på Twitter ”Avstå från Er politik så vi (röd-gröna) kan styra”.

Vi är reod att förhandla om vi får ett bud, men vi är också tveksamma till att göra politiska uppgörelser med partier som har totalitära rötter och som inte visar klart avstånd från de tendenserna. Det gäller både nazister och kommunister.