En dag i valstugan var jag utsatt för en opinionsstorm, nåja det var kanske en knapp handfull personer som framförde liknande åsikter/slutsatser. Vad som gjorde denna ”storm” speciell var att den inte handlade om migration, eller att vi skulle prata med (SD) utan något annat. Det var ett antal unga kvinnor, gissningsvis mellan 25 och 30 år, som kom fram och ställde frågor. Någonstans förstod jag att våra vanliga svar inte riktigt tog fäste, de sökte något annat.

När de började beskriva sin situation (ja att lyssna är viktigt) så blev det klart att de var i en fas i livet där man funderar på familj, att sätta bo, framtid och skolor och deras budskap till mig var ungefär – se till att vi kan få en politik som går att lita på. De gick så lång att de pekade mot (S):s valstuga och sa de enda alternativen är ju de och ni.

För mig så blir detta en utmärkt illustration av det jag beskrev i min förra blogg, hur värden rör sig mellan generationer. För de var kanske åsikten om skatt, valfrihet eller ordning&reda viktiga sakfrågor men det viktiga värdet var att man skall kunna planera sin framtid, den framtid man vill ha i en liten grupp och för det ändamålet lämpar sig opinionspolitik sämre. Det slog mig också efter en stund att alla de som, rätt styva i korken, kommit fram och krävt vad vi skulle göra alla var äldre än de här unga kvinnorna.

Opinionspolitik kan ofta beskrivas som att något ä så viktigt så det måste ske (Västlänken, rädda sjukhuset, flyktingstopp etc) och att man för att kunna genomföra det är redo att stödja (nästan) vilket parti eller vilken inriktning som helst. Det brukar uttryckas som att man står över blockpolitiken. Faran är dock att opinionspolitiken kan ty sig ena gången åt ena sidan för någon betalning och andra gången åt andra sidan. Summa summarum så kan mina unga kvinnor i berättelsen inte veta om den alternativt drivna förskolan kommer att vara kvar när opinionspartiet en gång ”dealat” med (S) om vinstförbud och nästa med oss om friskolor.

Gårdagens val av talman – Jag känner Andreas och det valet är, som det heter, super – var därför illustrativt. Alliansen har valrörelsen igenom varit tydlig i två avseenden, man vill styra ihop och man kommer att presentera och stödja sina förslag men ingen som man inte står bakom. Alltså lades talmansförslaget, och det röstade man för liksom man stödde Kerstin Lundgren (C) till tredje vice talman. I övrigt lade man ner rösterna. (SD) ville nog ha betalt genom stöd för Björn Söder men för Alliansen var det viktigt att stå vid ord. Att sedan (S) med olika krumbukter försökte ursäkta sitt stöd för motkandidaten får stå för dem, men för mig är det också en eftergift för opinionspolitiken, kanske skall det mer ses som motstånd mot (SD) än som stöd för en reformkommunist.

Tyvärr tror jag att vi kommer att få se ett maktspel där olika opinionspartier kan agera och att där Sverige, Regionen och Borås riskerar att få en allt större ryckighet och därmed kommer medborgarna att få det svårare att förutse politiken och framtiden. Har vi en tråkig politik kan medborgarna ha det roligare, men det gäller även tvärtom.