Ärade Veteraner, mina damer och herrar

Det finns beslut som är lätta, lätta antingen därför att man har en fast övertygelse och vilja i enlighet med beslutet eller därför att övertygande och självklara argument talar för beslutet. Det finns också beslut som är svåra, då oftast beroende på att det är komplicerat och komplext, eller att konsekvenserna på lång sikt är svåröverskådliga. Det kan gälla kostbara beslut eller beslut som ”står och väger”. Det finns slutligen en typ av beslut som på samma gång och både mycket lätta och oerhört svåra. I min roll som förtroendeval finns det en grupp av beslut som sticker ut väldigt mycket på detta sättet, det är de beslut om militära insatser i främmande land jag varit med och tagit. Beslut som alla Ni veteraner varit med och verkställt.

Besluten är lätta därför att vilket värde har vår syn på och tro på det öppna samhället baserat på demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet om vi inte står upp för de värdena. Om inte vår medkänsla och medmänsklighet innebär att vi hjälper andra att få del av samma värden, om inte vi stärker andra människor som strävar efter demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet så devalverar vi vår egen övertygelse. Beslutet att försvara demokratin blir lätt. Vi känner också en glädje och en inombords värme när vi läser om flickor i Afghanistan som, tack vare ISAF:s insats i vilken Sverige var en del, kunde gå i de skolor som Talibanerna förnekat dem. När vi hör om att svenska sjöman i Adenviken medverkat till att bekämpa pirater eller när vi läser om hur missionärerna i Katanga kunde hjälpas av bl.a. svenska FN-styrkor under Kongo-krisen.

Beslutet var lätt men insatserna är det inte vilket inte minst de redan nämnda exemplen visar. Utmanande insatser som kräver kompetens, uthållighet och förmåga, insatser som ställer stora krav på medverkande kvinnor och män. Fysiskt och kompetensmässigt, men också psykiskt och mentalt. Det är ju så att orsaken till insatsen ofta är en politisk ledning som undertrycker demokratin, som förnekar de grundläggande mänskliga rättigheterna eller som sätter sig över rättssäkerheten. Den politiska ledningen vill nog knappast lämna makten frivilligt och då finns bara två vägar. Att besegra ledningen militärt och i grunden eller att genom samtal få ledningen att förstå att försvar för privilegier är fel och utsiktslöst. För att citera Carl Bildt ”vill man ha fred måste man övertyga de som vill ha krig”. Detta innebär att Ni veteraner ofta har fått att göra med genuint otrevliga typer, människor ni inte gillar eller känner samhörighet med och där ni samtidigt varit tvungna att skapa band till dem. Det måste göras för freden, men kan också leda till kritik från en ”fredsälskande” opinion.

Lätt beslut och svårt uppdrag, men även beslutet var ju svårt. Det är det för att förutsättningen för att alla vi skall kunna känna glädjen och tillfredsställelsen är att det finns kvinnor och män i Sverige som är beredda att offra sin bekvämlighet, kontakt med nära och kära och tid för att genomföra insatsen. På samma sätt drabbas de som är hemma genom att en kär och betydelsefull person är långt borta. Inte nog med det, i värsta fall kan hälsa och liv riskeras i uppdraget. Det gör beslutet svårt, men det är inte förmågan att ta svåra beslut som skall vara i centrum utan det faktum att det finns de so9m gjort dessa insatser, och tagit på sig såväl omak som risker för att vi skall kunna känna tillförsikt för vår demokrati.

Därför, idag på veteran dagen, så lyfter vi på hatten, eller bugar djupt, eller gör honnör eller hur vi nu kan visa vår uppskattning för våra veteraner. Ni gör så att vi kan tro på det öppna samhället, ni gör så att vi kan känna en glädje över vår demokrati, med era stora uppoffringar så ger ni tro på en ljus framtid med allt fler som kan leva i demokratier och i ett öppet samhälle som bygget på demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Ni är demokratins hjältar! Från djupet av våra hjärtan tack!

(detta är en efterhands nedteckning av det tal jag höll på veterandagen, skulle jag inte exakt ha sagt det jag skriver så hoppas jag i vart fall att huvuddragen stämmer)

Bilden är från ett besök i Mazar-e-Sharif i Afghanistan 2012