Jag läser i SvD att Carl Bildt kritiserar Statsepedemiologen Anders Tegnell för att ha recenserar andra länders hantering av Corona/Covid-19. I sak har Carl rätt, det är i första hand regeringens och i andra hand det politiska systemets roll att hantera relationer till främmande länder. För mig finns det dock en annan aspekt att värdera, och en mänsklig förklaring till Tegnells agerande.

Regeringen regerar riket, det är önskvärt och bra att regeringen tar in expertsynpunkter från myndigheter, och andra experter, och därefter fattar beslut. Besluten skall dock grunda sig på regeringens bedömning och slutsatser, beslut fattas inte därför att ”myndigheten begärt så” utan därför att ”detta är regeringens sammantagna bedömning efter att ha lyssnat till XX och gjort sin bedömning”. Regeringens åsikt ger beslutet!

Så är det i många andra länder, och det är nog det som är pudelns kärna. Corona-krisen är en möjlighet för många politiker som anser sig vara bättre än allmänheten att på bedöma läget att få utlopp för sin ”ingenjörskonst”. Stäng gränserna!, Stäng restaurangerna!, Karantän för inresande!, etc.

När sedan medborgarna börjar ifrågasätta besluten måste de försvaras. Då blir det lätt att ta till argument i linje med ”se så bra det är här jämfört med hur illa det gått i Sverige”, ”eller hade vi gjort annorlunda, som i Sverige, så hade X tusen fler varit döda”.

Därmed är jämförelsen på bordet, inspelad av politiken men inte av den svenska politiken. Vem skall nu förklara och försvara detta, den svenska modellen och argumenten bakom. Ja eftersom regeringen inte gör det så frågar journalister vidare och Tegnell svarar. Det är ju dessutom så att eftersom han, och inte regeringen, har frontat frågan så är det hans professionella kompetens som ifrågasätts av högprofilerade politiska ledare. Han svarar och därmed ligger det nära till hands att även han uttalar sig om andra länder, andra länders ledare gjorde ju det om Sverige.

I den bästa av världar hade vi tidigt i Corona/Covid-19 hanteringen hört ett uttalande från Statsministern som lät ungefär (innehållet är det viktiga):

”Medborgare,
Corona smittan är allvarlig, den kommer att kräva mycket av oss både som innevånare och som nation. Vi i regeringen kommer att göra allt det vi kan men de viktigaste personerna för att bekämpa epidemin är ni, alla svenskar. Genom att iaktta god handhygien, genom att hålla avstånd när ni möts och genom att vara hemma vid minsta misstanke om sjukdom så kan vi begränsa spridningen och ge vården förutsättningar att klara sin stora uppgift. Dessutom behöver de allra mest utsatta skyddas extra, där kan vi alla hjälpa till.

Nu är tiden att stå upp för de gamla och välkända svenska värdena av att vi var och en visar omsorg om varandra, att vi alla agerar förnuftigt och lyssnar på råd och att vi alla avstår från viss egen bekvämlighet för allas bästa.

Sverige skall vara ett välfärdssamhälle som bygger på demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. De värdena skall vi försvara nu och då krävs allas er medverkan.”

Men något sådan har vi inte hört, och därför blir det öppet fält att kritisera Sveriges strategi.

Hur stark är då kritiken? Ja Trump och andra ledare har öppnat munnen och en och annan profilerad forskare har dömt ut agerandet men på det hela taget tycker jag att de som sysslar med epidemiologi har varit relativ resonerande. Det finns olika modeller (jag skrev om detta i min förra blogg) och de kan först utvärderas efter en lång tid och då blir det en sammanvägning av antal döda, antalet sjuka, konsekvenser för ekonomi och samhälle. En som jag uppfattar det relativt balanserad hållning.

Carl Bildts kritik av Tegnell måste, enligt min mening, därför i första hand ses som en mycket stark kritik av den institution som skulle försvarat vår modell istället, nämligen regeringen. Med regeringen duckar och vill nog när det här är över antingen kunna ta åt sig äran (om det går bra) eller kunna skylla ifrån sig (om det går dåligt), och för att kunna det måste regeringen avstå från regeringen …