I dag (2021-06-10) var jag med och invigde Riksdagens vandringsutställning om demokrati – 100 år efter den allmänna rösträttens införande – och en utställning om Borås under rösträttsdiskussionen. Utställningen finns på PA Halls terrass och Kulturhusets foajé i Borås.

Nedan är vad jag sa (nedtecknat i efterhand, så fel kan förekomma):

”Esse non videri”, Wallenbergarnas valspråk är något jag kommer att tänka på idag när vi hyllar svensk demokrati. Att verka inte synas verka har en direkt koppling till de klimat som idag råder på sociala media, ibland i ”gammel” media och tyvärr rätt ofta i den politiska debatten. Det förefaller vara viktigare att besegra motståndaren (synas vara god) snarare än att lyssna och ta lärdom av varandras argument (att faktiskt göra något bra). Ytan och bilden blir viktigare än innehållet.

I dag firar vi 100 år efter rösträtten, ett beslut som avslutade en mer än 100 år lång period av politiska reformer i Sverige. Med början vid det kungliga enväldets upphörande 1809 genomfördes under drygt 100 är en rad reformer som i grunden förändrade Sverige. Folkskola, näringsfrihet, religionsfrihet med mera förändrade naturligtvis förutsättningarna men hela utvecklingen medverkade också till att bygga förtroende mellan befolkningsgrupper. Rätt reformer banar väg för demokratin med ger också möjlighet att lyssna och kompromissen är ofta bättre än ursprunget.

I dag är det lätt att hylla rösträttsrörelsen, men man skall minnas att hade Sverige helt följt deras uppfattning hade vi idag haft majoritetsval i en-mans-valkretsar. I dag tror jag att få skulle föredra det före ett proportionellt valsätt. Kompromissen blev bättre än förslaget, och än viktigare är att vi fortsatte på kompromissvägen. Det bygger demokratin stark.

Det är mindre viktigt att ståta med egna förslag och framgångar och av större betydelse att lyssna lyhört och komma med konstruktiva kompromisser.

Därefter övergick jag till att tacka medverkande och landshövding Anders Danielsson.