Jag har roat (?) mig med att genomföra några enkäter för att fastställa vilket parti jag skulle rösta på. Inte så att jag tvekar – jag är moderat rakt igenom – men för att se om jag också blir det jag är. Så är inte fallet, i nästan alla (alla de jag provat) så framstår jag som en allmänborgerlig ”vel pelle” som har ungefär lika delar av alla tidigare allinanspartier, oftast med en övervikt mot Moderaterna.

Så borde det inte vara, men efter en del funderande tror jag att det nog beror på hur enkäterna är utformade. Man tar ställning till ett påstående ofta kompletterar med antingen grad av instämmande eller med grad av hur viktigt det är för mig. Det som är viktigt för mig är det som är grundat i min ideologi och min människosyn. Eftersom jag då ger ett svar, som oftast handlar om frågor som gäller här och ny så kan jag svara vad jag tycker, men det är inte säkert att jag är särdeles övertygad långsiktigt.

Låt mig förklara. Ta frågan om ”flyktingtak” (d.v.s. att begränsa antalet flyktingar som Sverige tar emot). Det är nog så att vi just nu har ett problem med antalet och att vi genom det kan ha problem med såväl kortsiktig omsorg som på längre sikt integrering, vi klarar helt enkelt inte att genomföra ett anständigt mottagande om många kommer hit. Lösningen på kort sikt är alltså flyktingtak. Jag svarar då att jag delar åsikten, men det är viktigt att säga att min övertygelse är att långsiktigt så skall vi ha en stor rörlighet, ett stort utbyte mellan stater och en hög grad av individuell frihet att bo där man önskar. Mitt instämmande i förslaget blir då ”ljumt”, jag kan inte förmå mig till att svara att jag instämmer till fullo eller att det är en viktig fråga för mig. Jag ser behovet men syftet är att långsiktigt säkra rörligheten inte att för alltid sätta tak för rörlighet.

Jag blir alltså ”luddig” i förhållande till frågan, men jag är väldigt klar i min övertygelse om individens frihet och möjligheter att skapa sin egen framtid och detta oberoende av var på jorden hen bor. Enkäterna klarar inte den typen av överväganden eller eftertanke men jag tror att det dag vi offrar eftertanken i det politiska systemet så krattar vi manegen för olika typer av auktoritära system och partier, partier som alltid vet bäst och som alltid anser sig ha rätt.

Min mamma lärde mig att ”om alla tänker lika – tänker ingen särskilt mycket”. Jag tror på eftertanken, men det gör mig otydlig i de sociala mediernas tidevarv och i tidningarnas enkäter.