Valrörelser innebär många frågor på gator och torg, de allra flesta går enkelt att besvara men under årets valrörelse fick jag en fråga som jag dels fick tänka till på dels jag har funderat vidare på. Frågan – som ställdes av en ung tjej – var ”Vill ni ha EN svensk kultur?”

Inledningsvis så är vi ett parti som vill vara öppet för utbyte mellan människor om det sedan gäller varor och tjänster, idéer och kultur eller åsikter. I den meningen så vill vi ha många yttringar. Det innebär att vi vill ha en kultur av öppenhet och respekt för mänskliga rättigheter och individuella val. Det skulle kunna uttryckas som EN kultur.

Samtidigt finns det stämningar som innebär att man skall anpassa sig till majoritetssamhällets kultur (kallas ibland assimilering) för att på så sätt få EN kultur.

Det är farligt för ett samhälle om det finns olika sub-kulturer därför att tilliten brister och det finns en risk att den ena gruppen ser ner på den andra, så byggs inte framåtsträvande samhällen. Även detta innebär ju att vi måste söka få EN kultur som kan inkludera olika yttringar men samtidigt utgöra en del av en gemensam kulturskatt.

Nu till mitt problem, jag vill ha EN kultur som inkluderar många kulturyttringar, skall jag då svara ja på tjejens fråga eller skall jag säga nej då jag inte söker inordna alla i en kultur.