När detta skrivs sitter jag i Riksdagens klubbrum, och om mindre än två timmar så har uppropet skett och jag kan säga att ”jag sitter i Riksdagen”, som ju det mycket aktiva uttrycket lyder.

I samband med ett av mötena här sas det att vi har ett uppdrag där ingenting annat än resultatet av våra insatser räknas, inte vår utbildning eller formella status, inte vilken tid vi lagt ned eller vilken utrustning vi använt – enbart resultatet.  I en blixtbelysning slog det mig hur olika man kan se på ett jobb.

När jag för många år sedan inledde mitt ”civila” jobb på dåvarande Statens Provningsanstalt (SP) så var det för att utföra uppdrag av varierande och olika slag. Hur lång tid uppdraget tog var egentligen endast viktigt för hur taxan för uppdraget skulle sättas. Om det var bra eller inte och om det tog rimlig tid eller inte var något som granskades av den närmast ansvariga chefen. För mig passade det arbetssättet bra, jag har aldrig kunnat renodla mina roller så att jag i 20 minuter jobbar och i 13 funderar på politiken och är ute och motionerar en annan tid. Jag tänker på och fixar allt parallellt. Har jag en dead-line så skall naturligtvis den följas.

Här skulle vi kunna göra en djärv jämförelse, när jag lämnar mina skor till skomakaren för att repareras så betalar jag skomakaren efter vad han vill ha och om jag tycker jobbet ser bra ut så är jag nöjd. Jag bryr mig inte om nedlagd tid eller vilka maskiner hen använt. Jag köper funktionen.

Successivt så har mitt arbete förändrats, inte så mycket till innehåll som till former och stöd. Idag så värderas jobbet efter nedlagd tid och skulle man inte tidsskriva så kommer en påminnelse omedelbart. Det är viktigt – inte hur bra utredningen är – utan vilken tid den tog att göra och vilken utrustning jag använt. Detta passar mig uselt eftersom jag, som jag skrivet ovan, är så oorganiserad att jag inte kan hålla isär de olika rollerna.

Nu är det så att med förstående chefer, och som jag uppfattar också tillitsfulla diton, så har jag haft möjligheten att jobba så som jag vill men varje vecka har jag ändå känt det som att jag fuskar när jag tidsskriver. Jag vet att jag levererat – eller i vart fall har ingen sagt motsatsen – men jag kan aldrig med säkerhet säga att jag lagt X timmar på den kunden och Y på en annan. Det har inte känts helt bra.

Därför är det med en betydande tillfredsställelse jag nu byter system igen, nu gäller leveransen. Nu gäller det att visa att jag kan ge väljarna i valkretsen Västra Götalands läns Södra vad de förväntade av mig när de valde mig till Riksdagen.

Beviset kommer på nästa valdag.